Hur skola vi skolas?
Tre studenter har stängts av från Mälardalens högskola, för att de har fuskat. En hade lämnat in en projektrapport som någon annan skrivit, en hade haft med sig anteckningar till en tentamen, en hade citerat någon från internet utan att ange källa. Den första är avstängd två månader från sina studier, de två sistnämnda en månad var. Avstängd en månad för att inte ha skrivit källa för ett citat? det tycker jag låter lite väl hårt. Att komma till en sådan miljö efter att ha gått gymnasiet, jag förstår inte hur man kan förberedas. Jag vet iofs inte hur det är med alla andra gymnasieskolor men för mig var hoppet enormt från att ha gått tre år estetisk inriktning till att börja studera på universitetet. Jag fick bara tre veckor, det kanske säger nog.
Jag har börjat ifrågasätta skolan ganska mycket, kanske ännu mer sedan jag slutade och fått lite distans till det. Jag tänker på alla timmar man plågade sig igenom bara för att få dom där siffrorna på det slutgiltiga pappret som säger hur man varit under tre år. Och nu kommer det betyg i hur man uppför sig. Tonåren är väl en period där man förändras, där det händer en massa saker i ens liv som man inte kan påverka, och där man får kämpa för att hitta sin identitet. Ska man då bedömmas för livet? Det kommer ju alltid finnas där, på ens papper, som man kommer få visa upp. Tänk om man hade en strulig tid i högstadiet? Ens föräldrar kanske skiljer sig, man kommer på fel kant med en lärare, man kanske börjar upptäcka politiken och argumenterar lite för högt, kanske lite för argt (/passionerat/entusiastiskt, sådär som man är när man är ung; allting är på allvar). Jag vet inte vad det här ska leda till. Och i jämställdighetsperspektiv då? Kommer tjejerna som sitter tysta i klassrummen få högsta betyd i uppföring, och killarna som är lite högljudda och tar för sig, kommer de bli underkända? Eller kommer alla dömmas lika? Vad vil man få fram med dessa bestämmelser? Kommer elever som kommer från sociala hem där mycket kontakt hafts med andra vuxna klara sig bättre, än elever som kanske fått klara sig själva, lekt ensamma, varit mer avskärmade från vuxenvärlden? För det är trots allt vuxna som kommer bedömma detta.
Häromdagen fick jag papper hem från skattemyndigheten; jag ska deklarera för första gången. Och jag har ingen aning om hur man gör! Varför fick jag inte lära mig detta i skolan? Eller hur man betalar räkningar, vad som behövs för att klara ett hushålls själv (tex visste inte jag att man själv behövde anmäla att man ville ha el, och därför vaknade en dag med plomberad el, helt strömlöst i lägenheten.) Jag vet itne om det bara är jag, jag kan ju bara utgå ifrån vad jag fått lärt mig, och inte lärt mig.
Och justja, jag ska inte glömma källan; svt.se
Jag har börjat ifrågasätta skolan ganska mycket, kanske ännu mer sedan jag slutade och fått lite distans till det. Jag tänker på alla timmar man plågade sig igenom bara för att få dom där siffrorna på det slutgiltiga pappret som säger hur man varit under tre år. Och nu kommer det betyg i hur man uppför sig. Tonåren är väl en period där man förändras, där det händer en massa saker i ens liv som man inte kan påverka, och där man får kämpa för att hitta sin identitet. Ska man då bedömmas för livet? Det kommer ju alltid finnas där, på ens papper, som man kommer få visa upp. Tänk om man hade en strulig tid i högstadiet? Ens föräldrar kanske skiljer sig, man kommer på fel kant med en lärare, man kanske börjar upptäcka politiken och argumenterar lite för högt, kanske lite för argt (/passionerat/entusiastiskt, sådär som man är när man är ung; allting är på allvar). Jag vet inte vad det här ska leda till. Och i jämställdighetsperspektiv då? Kommer tjejerna som sitter tysta i klassrummen få högsta betyd i uppföring, och killarna som är lite högljudda och tar för sig, kommer de bli underkända? Eller kommer alla dömmas lika? Vad vil man få fram med dessa bestämmelser? Kommer elever som kommer från sociala hem där mycket kontakt hafts med andra vuxna klara sig bättre, än elever som kanske fått klara sig själva, lekt ensamma, varit mer avskärmade från vuxenvärlden? För det är trots allt vuxna som kommer bedömma detta.
Häromdagen fick jag papper hem från skattemyndigheten; jag ska deklarera för första gången. Och jag har ingen aning om hur man gör! Varför fick jag inte lära mig detta i skolan? Eller hur man betalar räkningar, vad som behövs för att klara ett hushålls själv (tex visste inte jag att man själv behövde anmäla att man ville ha el, och därför vaknade en dag med plomberad el, helt strömlöst i lägenheten.) Jag vet itne om det bara är jag, jag kan ju bara utgå ifrån vad jag fått lärt mig, och inte lärt mig.
Och justja, jag ska inte glömma källan; svt.se
Kommentarer
Trackback