NIRAK VS INSOMNIA

Ibland slår det slint i huvudet och helt plötösligt så är man tillbaka där man var för ett år sedan. Och jag ångrar det inte. För tillfället känner jag mig mer lugn, upprymd, än vad jag gjort på månader. Månader som enbart bestått av kamp kamp och åter kamp för att försöka ta mig ur det här träsket. Och så sitter jag nu här i gen, och jag vill vara här, jag orkar inte kämpa längre. Eller så är det bara det känns nu, imorgon kanske jag har alla krafter tillbaka, det vet jag inte.
Och när jag får sånna där psykbryt blir jag fan helt sjuk i huvudet. Men jag tänker inte skriva om det här.. Jag hade egentligen inte tänkt att censurera mig här, det är ändå min dagbok, men.. jag vet att jag har vänner som läser detta, och jag ska inte slänga sjuka grejer över er. Och ni behöver inte vara oroliga.
Jag ska söka mig till andra ställen för att få utlopp för det jag inte kan skriva här.
Men nu kan jag andas, utan att det hugger i hjärt-trakten, Nu kan jag le mot mig själv i spegeln.