it's getting harder

Jag har liksom inga krafter kvar. Mina tankar snurrar bara kring en sak hela dagen, ångestlindring ångestlindring ångestlindring. Har inte kunnat sova bättre fastän jag fått en till medicin, jag funderar på om det är höjningen av min antidepressiva som gör att jag är mer instabil nu, eller om jag bara reagerar såhär för att jag var säker på att det skulle bli bättre bara jag fått träffa min läkare, fått justera medicineringen och få sova.
Jag kan inte bestämma mig för om jag ska vara ärlig på mina veckokort heller, jag skulle så lätt kunna låta bli att skriva att jag skadat mig själv, skadar mig själv, hålla skenet uppe om att jag fortfarande fortsätter kämpa, att jag har kontroll. Det är nästan en vecka till nästa samtal, om jag slutar nu skulle jag kunna dölja det, och komma undan med det, men vem försöker jag lura egentligen? Mitt såkallade wisemind säger ju mig att dom inte kan hjälpa mig om jag inte är ärlig. Men var går gränsen för hur ärlig jag ska vara? En vit lögn kan skydda mig där jag inte har krafter att hålla emot just nu.

Jag oroar mig över min ekonomi just nu också. Jag har visserligen betalat alla räkningar, men jag har inte mycket pengar kvar. Som vanligt kommer allting på en gång; elräkning, prenumerationsräkning, landstingsräkningar eftersom mitt frikort gått ut, skuld till mamma och pappa, försäkring och alla de vanliga. Jag måste leva lite på budget den här månaden. Ändå så köpte jag en ny almanacka och en ganska dyr penna idag. Jag kan inte hålla i pengarna. Jag har som tur var beställt ciggaretter online, som redan är betalade så den kostnaden slipper jag iaf på ett tag. Och så får jag sluta tugga så jävla mycket tuggummi. Jag måste ha pengar så det räcker till cola resten av månaden, jag vet inte hur jag skulle klara mig utan det. Och jag får väl ta en tur till willy's och handla där. Nu tråkar jag ut mig själv så jag bara vill brinna upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback