Borttappad
fyra veckor är över. Imorgon börjar DBT'n igen. och jag vill inte. Jag orkar inte. Jag kan kanske ändra mitt beteende men jag är alltid ett steg före i huvudet, och vägrar att bara godta alla så kallade sanningar som DBT'n lär ut. Jag kanske är bitter, cynisk eller invaliderande men det är iaf mina egna tankar, mina egna känslor, inget jag försöker lura i mig själv.
Det bara skriker i huvudet "JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE". Jag är inte förberedd, har inte gjort läxorna ordenligt, har inte packat grejerna vare sig i huvudet eller på riktigt i väskan. Är inte redo. Kommer jag bli redo?
Fan också! Var ska jag få orken ifrån? Eller motivationen. Det känns som jag är tillbaka på ruta ett. Och min terapeut kommer nog hålla med eftersom jag har skadat mig under semstern. Terapistörande beteende. Ska jag säga nått som är terapistörande beteende?! Fyra jävla veckor utan möjlighet till terapikontakt, överlämnad åt sig själv. Förihelvete.
Det bara skriker i huvudet "JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE". Jag är inte förberedd, har inte gjort läxorna ordenligt, har inte packat grejerna vare sig i huvudet eller på riktigt i väskan. Är inte redo. Kommer jag bli redo?
Fan också! Var ska jag få orken ifrån? Eller motivationen. Det känns som jag är tillbaka på ruta ett. Och min terapeut kommer nog hålla med eftersom jag har skadat mig under semstern. Terapistörande beteende. Ska jag säga nått som är terapistörande beteende?! Fyra jävla veckor utan möjlighet till terapikontakt, överlämnad åt sig själv. Förihelvete.
Kommentarer
Trackback