NIRAK VS INSOMNIA

Och sedan gjorde jag det. Jag hade lovat dom på DBT'n att prova isbits-tricket om det blev jobbigt, men jag ville inte, jag ville ju skära. Nu kommer det bli jobbigt på individuella samtalet, få skriva kedjeanalys och använda hela timmen åt Varför gjorde jag det? Vad var det som gav sådan ångest? Vad har hänt? Jag orkar inte, känns nästan som jag skulle vilja ljuga och dölja det. Men då sätter jag käppar i hjulet på mig själv. Fast det gör jag ju även när jag skär mig. Handlingen gjorde inte att mitt sug stillades heller, nu vill jag bara göra ännu mer, nu när jag äntligen fått känna lugnet och endorfinet igen. Är det det här som mitt liv ska kretsa kring?

Snart kommer mamma in, vi ska in till stan och flänga runt. Jag ska köpa en parfym tror jag (fan det har jag aldrig gjort!) och kanske kolla på hårföner, och äta paj kanske. Jag börjar tröttna på hunger, har ingen aptit så när hungern kommer känns det bara jobbigt, har ingen lust att äta, och ingen ork. Skitkropp.