krumelurstydning

Jag skriver igen, jag hittar inte språket men det struntar jag i, och klottrar ner random tankar i kollegieblocket jag fått på DBTn. Jag skriver för att få lite utlopp, och för att fördriva tiden och känslor. Jag gjorde misstaget(?) att visa en nedkladdning för terapeuterna

Jag skriver fult.
Om jag inte gjorde det så skulle detta se annorlunda ut.
Då skulle mina snirklar förföra dig
och charma dig i smilgroparna


Så får inte jag skriva. "Jag skriver fult", för då dömmer jag mig själv, värderar. Det var det första dom sa. Jag orkar inte med allt detta allvar, ska jag förvandlas in till en person helt utan självdistans? Och nu blir jag arg! Tänker de tillochmed ta orden ifrån mig?

Lagom är bäst, sade svensken
men jag protesterar
Jag vill ha exolsioner och fyrverkerier
vill ha rus och pirr.
Det är värt priset av fallet
av slaget i backen
av blodet svetten och tårarna.
Jag vill inte bli en rak linje
Får man en rak linje på sjukhusmonitorn så är man död
Där har ni det:
Normal är lika med livets undergång



Kommentarer
Postat av: Åsa

Fina Karin du skriver så bra och sant. Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback