objekt för ogillande
Jag hatar mitt hår. Ibland. Eller hår överhuvudtaget. Har idag tvättat, fönat, plattat och nyss klippt. Jag är så trött på det! Men likfan så fortsätter jag för besväret är oftast värt mer än fulhetskänslan jag får av mitt ostylade hår. Det är så drygt att klippa luggen! Speciellt nu när jag kör v-varianten så det måste va så noga och rakt och mitt hår är så volymigt och lockigt och har massa virvlar i luggen så det blir aldrig rakt och bra, och så massa småhår överallt, i armvecken och ögonen och kläderna och det kliar!!
Jag är så trött på mina öron, nu har jag tappat bort båda mina nyinköpta spiraler så nu har jag fula färgglada plastringar i istället. När jag får pengar nästa gång ska jag unna mig nya snygga ringar och fler hål!
Jag är trött på min mage som gör ont, och jag trodde nästan att jag blivit magsjuk ett tag, men nu känns det bättre.
Jag är helt enkelt trött på min skitkropp.
Har kollat på massa filmer i dagarna. Min rädsla för ångesten har blivit större än bristen på koncentration så jag spenderar de långa minutrarna vid skärmen. Har sett 50 first dates, Prozac Nation, Heathers, Spinal Tap, Little Miss Sunshine och nyss Office Space. Mer film än vad jag sett typ senaste halvåret.
Jag måste ta itu med min skräck för poliser och andra liknande auktoriteter. Så fort jag ser eller hör om poliser så hamnar hela kroppen i försvarsläge och jag känner mig otroligt skyldig, trots jag inte gjort något. Jag känner mig alltid sjukt kränkt när jag pratat med ovannämnda. Samma sak med brandmän, läkare, och i viss mån politiker. Jag vet att det är min störning som orsakar detta, men det är jobbigt, poliser ska ju finnas här för att hjälpa en? Eller? Självklart har man många bevis på motsatsen. Eller tyvärr kanske jag ska säga. suck, den här världen..
Jag är så trött på mina öron, nu har jag tappat bort båda mina nyinköpta spiraler så nu har jag fula färgglada plastringar i istället. När jag får pengar nästa gång ska jag unna mig nya snygga ringar och fler hål!
Jag är trött på min mage som gör ont, och jag trodde nästan att jag blivit magsjuk ett tag, men nu känns det bättre.
Jag är helt enkelt trött på min skitkropp.
Har kollat på massa filmer i dagarna. Min rädsla för ångesten har blivit större än bristen på koncentration så jag spenderar de långa minutrarna vid skärmen. Har sett 50 first dates, Prozac Nation, Heathers, Spinal Tap, Little Miss Sunshine och nyss Office Space. Mer film än vad jag sett typ senaste halvåret.
Jag måste ta itu med min skräck för poliser och andra liknande auktoriteter. Så fort jag ser eller hör om poliser så hamnar hela kroppen i försvarsläge och jag känner mig otroligt skyldig, trots jag inte gjort något. Jag känner mig alltid sjukt kränkt när jag pratat med ovannämnda. Samma sak med brandmän, läkare, och i viss mån politiker. Jag vet att det är min störning som orsakar detta, men det är jobbigt, poliser ska ju finnas här för att hjälpa en? Eller? Självklart har man många bevis på motsatsen. Eller tyvärr kanske jag ska säga. suck, den här världen..
Kommentarer
Trackback