tankeställaren
Idag var det tufft på DBT'n. Det kändes som alla teorier, alla exempel, alla sanningar var emot mig. Jag blev tillslut irriterad och började käfta lite emot, försöka säga min sida av saken. Jag hade en läxa att när jag var inne på ICA så skulle jag observera vad tiden var och ungefär hur många som var i butiken. Målet skulle vara att tillslut be personalen om att beställa in min sorts cigg så att jag inte ska behöva åka nån annanstans och köpa dem. Jag sa att jag inte kunde ha det som mål, att det kändes lika orealistiskt som att jag nån gång ska kunna bygga en tidsmaskin. Jag ska använda både förnuftet och känslan säger dom då, inte bara känslan. Jag säger att det går inte, jag kan inte, det är inte jag. "Är det inte därför du är här?"
tysnad.
Är det inte det? De borde vara det. Jag går terapin för att få en förändring, för att kunna bli bättre, må bättre. Men ändå stretar jag emot. Jag fick en tankeställare. Nu vet jag varken ut eller in, som man säger, jag kanske inte alls hör hemma där, jag kanske inte är redo för förändring, jag tror inte ens jag VILL få förändring. Det är ju helt sjukt! Klart jag vill få förändring? Eller? Jag måste försöka ta till mig det som säger, lita på att dom kan sin sak. Ja, det måste jag, annars är det ingen mening med att jag är där. Det känns som ett beslut vankas, och det känns inte det minsta bra.
tysnad.
Är det inte det? De borde vara det. Jag går terapin för att få en förändring, för att kunna bli bättre, må bättre. Men ändå stretar jag emot. Jag fick en tankeställare. Nu vet jag varken ut eller in, som man säger, jag kanske inte alls hör hemma där, jag kanske inte är redo för förändring, jag tror inte ens jag VILL få förändring. Det är ju helt sjukt! Klart jag vill få förändring? Eller? Jag måste försöka ta till mig det som säger, lita på att dom kan sin sak. Ja, det måste jag, annars är det ingen mening med att jag är där. Det känns som ett beslut vankas, och det känns inte det minsta bra.
Kommentarer
Trackback
