NIRAK VS INSOMNIA

Sitter och väntar på effekt av medicin, har inga ord i huvudet, bara en konstig matt känsla som ligger som ett lock över allting. Imorgon är det fredag och jag ska ännu en gång upp halv åtta för att pallra mig in till DBT'n. Men vars ska jag få orken ifrån? Om jag vaknar imorgon och känner att det går inte, vad gör jag då? Jag missar och skolkar, tillslut kanske jag utesluts från gruppen. Vad gör jag då? Då är det över, vad skulle jag göra om jag inte hade terapin att gå till? Isolera mig hemma, aldrig gå ut, ruttna bort. Det känns som det här är sista chansen. Jag vill inte ge upp än.

Jag mindes precis nattens dröm. Jag var inlagd, i ett högt hus måste det ha varit, jag var många våningar från marken, med någon jag känner, minns inte vem. Jag ser genom stora fönster som täcker hela väggen att ett flygplan är påväg rakt mot oss. Flygplanet såg ut som en stor pistol, det var tydligen ett fraktplan. Den svänger uppåt men vänder sedan och kraschar rakt in i huset vi står i. Vi faller, våningarna rasar nedåt. Jag undrar vart jag borde stå för att överleva kraschen mot marken, ramlar ut ur huset, och överlever, oskadd. Olyckan visade sig vara just det; en olycka och inget terrordåd som jag trodde först.
Innan jag sov så hade jag sett på Oprah där det handlade lite om elfte september. Skönt att min hjärna ska klistra fast allting och tvinga mig att uppleva det själv. Gonatt.