nattetankar
Den här otroligt jobbiga tröttheten verkar vilja stanna. Jag går och längtar efter natt och få sova hela dagarna, men det hjälper inte att sova, tröttheten är kvar nmär jag vaknar igen. Och dagarna bara försvinner, nu när jag gör saker varje dag. När jag vaknar på morgonen, då måste jag upp, då måste jag ha energi att ta mig ut i kylan in i bussen, vänta på nästa buss och sedan komma fram till sjukhuset. Under bara den färden så utsätts jg för en massa ångestmoment, och terapin i sig är också väldigt psykiskt påfrestande, jag är helt slut när jag är klar.
Jag har funderat en del över att jag alltid handlar efter magkänslan. Jag kan bara göra något om det känns bra, och ännu mera tvärtom; känns det fel i maggropen så kan jag inte göra det. Om jag skulle säga något men glömmer bort vad, så får jag en känsla av att det är någonting jag missat; någonting är fel, och det ger enorm ångest. I DBT'n ska vi lära oss att inte bara handla utefter känslor, och inte bara utifrån förnuft (det är dock inte vårat problem), utan balansen däremellan, som kallas vishet, eller wisemind. Jag vet inte om jag vill detta. Eller jo, det låter ju bra, och smart och att allt skulle funka bättre då, men som vanligt är jag jätterädd att förlora vem jag är; eller att inte känna igen mig själv. Kommer jag fortfarande vara jag? Den frågan plågar mig.
Jag kan få en känsla av ett rum, eller en del av ett rum. Tex så kan min brevkorg bli ångestladdad pågrund av att den innehåller räkningar och saker jag inte tagit itu med än, och då mår jag dåligt av att komma nära den korgen, eller tänka på den. Därför var det väldigt skönt att möblera om, alla laddade områden blev neutrala igen. Känns jättebra att sitta vid pianot nu när det inte står i den där negativa zonen där jag suttit för många gånger och inte lyckats utvecklas någonting alls.
Jag ska spinna vidare på detta, för det är någonting jag just kommit underfund med, inte att jag gör så, för det har jag nog alltid gjort, har bara inte tänkt på det. Men nu ska jag äntlgen få sova. Gonatt.
Jag har funderat en del över att jag alltid handlar efter magkänslan. Jag kan bara göra något om det känns bra, och ännu mera tvärtom; känns det fel i maggropen så kan jag inte göra det. Om jag skulle säga något men glömmer bort vad, så får jag en känsla av att det är någonting jag missat; någonting är fel, och det ger enorm ångest. I DBT'n ska vi lära oss att inte bara handla utefter känslor, och inte bara utifrån förnuft (det är dock inte vårat problem), utan balansen däremellan, som kallas vishet, eller wisemind. Jag vet inte om jag vill detta. Eller jo, det låter ju bra, och smart och att allt skulle funka bättre då, men som vanligt är jag jätterädd att förlora vem jag är; eller att inte känna igen mig själv. Kommer jag fortfarande vara jag? Den frågan plågar mig.
Jag kan få en känsla av ett rum, eller en del av ett rum. Tex så kan min brevkorg bli ångestladdad pågrund av att den innehåller räkningar och saker jag inte tagit itu med än, och då mår jag dåligt av att komma nära den korgen, eller tänka på den. Därför var det väldigt skönt att möblera om, alla laddade områden blev neutrala igen. Känns jättebra att sitta vid pianot nu när det inte står i den där negativa zonen där jag suttit för många gånger och inte lyckats utvecklas någonting alls.
Jag ska spinna vidare på detta, för det är någonting jag just kommit underfund med, inte att jag gör så, för det har jag nog alltid gjort, har bara inte tänkt på det. Men nu ska jag äntlgen få sova. Gonatt.
Kommentarer
Trackback