NIRAK VS INSOMNIA

Och så kickar medicinen in. "A real junkie never saves her pills" sa dom i ett tv-program häromdagen. Ibland önskar jag att jag gjorde det, sparade piller, för det är nu, den här känslan som är den bästa om dagen, jag känner mig flytande, kreativ, jag kan göra saker, känner mig motiverad. Det är den här känslan som jag går och längtar efter hela dagen, det som håller mig uppe. Stunden om dagen då jag mår bra. Stunden då man är uppfylld av rosa på grund av piller. Egentligen är det så tragiskt.
Nu måste jag, fastän jag inte vill, sova, annars försvinner effekten snart och sömnen är försent, då kan jag inte sova. Jag vill känna såhär längre, men det går inte.