NIRAK VS INSOMNIA

Första veckan är över och den gick förvånansvärt bra. Så bra att nu när den nya vardagen börjar skjunka in så känns meningslösheten oöverkomlig. Jag inser att jag verkligen inte har något att stiga upp ur sängen för, om jag inte har planerat att träffa någon den dagen, eller om jag har ett viktigt ärende till stan (Jag kommer på en massa mindre viktiga ärenden att göra på stan när jag ligger och försöker sova på småtimmarna, men de slås bort när jag öppnat ögonen igen efter sömnen). Nu går dagarna ut på att försöka fördriva tiden så snabbt som möjligt. Ett tv-program; en timme borta. En rökpaus; tio minuter borta. Spela FFTA; 40 minuter borta. Ett animeavsnitt; 25 minuter borta. Och så vidare.
Jag inser att jag borde ta mig i kragen och verkligen göra upp planer, så att dagarna inte blir såhär. Bestämma träffar med kompisar och liknande, men det är så svårt när socialfobin hela tiden ligger och lurar. Jag jobbar med andra ord mot mig själv hela tiden. Jag vet att jag mår bättre av att gå ut och träffa folk, men jag mår för dåligt för att göra det, och då mår jag i slutändan ännu värre och då blir det ännu svårare att bestämma planer. Känslorna genererar. och tankarna, speciellt tankarna (jag försöker lära mig att skilja på dessa två; känslor och tankar. Det är svårt när ens tidigare okunskap rotat sig så hårt).

Nu är klockan snart midnatt, så kanske kanske kan jag få lägga mig igen snart.