Det fanns sånna dagar trots allt
ibland kan man känna sig glad mitt i kaoset, eller lättnad snarare. Fast jag har ju fått lära mig på affektlabbet att glädje kommer ifrån lättnad typ. så det var väl båda. Hursomhelst så började dagen åt helvete. Satt i en timme med ångest och bara stirrade, mamma hade gjort om i garderoben och jag hittade inga kläder jag kunde ha på mig och jag såg mig i spegeln och bara såg.. allt det där som jag alltid försöker undvika att se. Jag kände hur kläderna satt åt, jag kunde inte andas. Och jag var tvungen att åka in idag, TVUNGEN i min hjärna, jag var borta igår fastän jag svor att jag skulle ta mig i kragen och åka in, men det gjorde jag inte. Jag tog iaf och sparkade tummarna ur arslet och tog mig iväg till rehab. Där fanns det bra folk som jag kunde prata lite med, vilket gjorde att det kändes lite bättre, men jag fattade fortfarande inte hur jag skulle klara mig igenom två timmar affektlabb (/bildterapi). Mitt i plumpen kom en personal upp och sa att Kicki, min terapeut från DBT'n ville prata med mig. ÅNGEST NERVOSITET SKAM SKULD
hon sa att jag inte skulle ha affektlabb idag utan istället så skulle vi ha ett samtal (seriöst samtal) om hur min framtid med DBT'n och allt skulle vara eftersom jag haft så mycket frånvaro sista tiden och inte haft ork.
Jag var sjukt nervös men mötet gick iaf bra. Jag känner mig som sagt sjukt lättad. Ett problem som varit är att jag inte kan svara i telefon, så dom kan inte prata med mig när jag får ångest och mailar att jag inte kommer in, dom kan inte hjälpa mig när jag bara skrämar in mig och inte svarar. Dom hade pratat om detta på nått möte med alla DBT-personaler och kommit fram till ett förslag. Dom kommer komma och hämta mig här i lägenheten på mornarna innan färdighetsträningarna. Det betyder att jag slipper ensam ta mig själv i kragen och gå genom dörren, och jag slipper bussresan med all ångest det innebär. Jag kommer dessutom få massa svårare att stanna hemma om dom liksom kommer hem till mig och står där och säger KOM nu karin.
Jag sa ja, det känns jättebra. Mycket bättre nu när jag hunnit smälta det också, det är den lilla sparken jag behöver. Nu blir det en nystart för mig och det får gå som det går men jag försöker iaf och det känns bra.
Kicken jag fick av att mötet gick så bra ledde dessutom till att jag tog en runda på stan och hittade Children of Mana till DS som jag köpte efter en blick på fodralet, underbart! Sedan hade mitt ica dessutom min sorts cigg inne! Att en sån sak kan ge världens rus är helt sjukt men jag känner mig helt exalterad, stor kontrast mot alla andra känslor senaste tiden!
tack livet utan ironi i rösten
hon sa att jag inte skulle ha affektlabb idag utan istället så skulle vi ha ett samtal (seriöst samtal) om hur min framtid med DBT'n och allt skulle vara eftersom jag haft så mycket frånvaro sista tiden och inte haft ork.
Jag var sjukt nervös men mötet gick iaf bra. Jag känner mig som sagt sjukt lättad. Ett problem som varit är att jag inte kan svara i telefon, så dom kan inte prata med mig när jag får ångest och mailar att jag inte kommer in, dom kan inte hjälpa mig när jag bara skrämar in mig och inte svarar. Dom hade pratat om detta på nått möte med alla DBT-personaler och kommit fram till ett förslag. Dom kommer komma och hämta mig här i lägenheten på mornarna innan färdighetsträningarna. Det betyder att jag slipper ensam ta mig själv i kragen och gå genom dörren, och jag slipper bussresan med all ångest det innebär. Jag kommer dessutom få massa svårare att stanna hemma om dom liksom kommer hem till mig och står där och säger KOM nu karin.
Jag sa ja, det känns jättebra. Mycket bättre nu när jag hunnit smälta det också, det är den lilla sparken jag behöver. Nu blir det en nystart för mig och det får gå som det går men jag försöker iaf och det känns bra.
Kicken jag fick av att mötet gick så bra ledde dessutom till att jag tog en runda på stan och hittade Children of Mana till DS som jag köpte efter en blick på fodralet, underbart! Sedan hade mitt ica dessutom min sorts cigg inne! Att en sån sak kan ge världens rus är helt sjukt men jag känner mig helt exalterad, stor kontrast mot alla andra känslor senaste tiden!
tack livet utan ironi i rösten
Kommentarer
Trackback