NIRAK VS INSOMNIA

Idag har jag funderat över nedstämdhet och ångest. Det är som två helst skillda motpoler, ångest är explosiva känslor, det snurrar, sprakar, knakar, kryper i hela kroppen. Hyperventilering och pulsen i taket.
Nedstämdhet är dovt, tyst, förlamande. Man blir apatisk och all kraft, ork, lust rinner ur en. Måste jag välja så väljer jag ångest. Ångesten kan jag hantera (om än på destruktiva sätt), men när nedstämdheten kommer så hjälper ingenting. Då vill jag bara dö, sluta leva. Då finns ingen mening kvar alls, ingen anledning att kämpa. När jag skadar mig själv så är inte det för att jag vill ta livet av mig utan det är för att överleva, för att stå ut, klara sig vidare. Därför hjälper inte heller självskadebeteendet mot nedstämdheten, den späs bara på om nått.
Just nu är jag i en nedstämd period, som förmodligen beror på min medicinhöjning. Jag sitter i mitt svarta hål och bara stirrar. Jag vill ta mig ur det här men jag har inte kraften och orken. Det är en ond cirkel.
Dessutom så vet jag inte hur man gör.

Jag försöker skapa positiva stunder, jag läser, röker, dricker cola, kollar på Death Note och lyssnar på GOIGO!7188
-skapa postivia erfarenheter
mycket mer kan jag inte göra just nu, och tiden går så långsamt.