beteendeterapi
Och så var det ny vecka, nya krafter, eller? Jag hade individuellt samtal idag, två veckor sedan senaste, och jag visste det skulle bli jobbigt den här gången, därför att jag skadat mig. Då blir det jobbigt, man ska göra SORKar och kartor och analysera VARFÖR. Mitt samtal höll på i två timmar, och vi hann knappt bara med första punkten på agendan. Men det känns ganska bra nu såhär efteråt ändå, jag vågade öppna mig mer än vanligt, och säga saker som jag inte kunnat få ur munnen förut. Jag fick validera mig själv om självskadebeteendet, istället för att känna SKAM SKULD ÅNGEST. Det är inte konstigt att jag tagit/tar till sånna metoder med allt som hänt runtomkring mig senaste tiden och med alla sårbarhetsfaktorer som jag har nu (panikångest, dålig sömn, tvångstankar och tankar om att jag är sjuk i huvudet, sorg och medicinen som höjts).
Så även om jag tog tio steg bak när jag tog upp rakbladet igen så lär jag mig ändå nått om mig själv, och det är och har varit mitt sätt att överleva. Nu ska jag lära mig andra sätt, men det kommer ta tid. Jag måste inse det, att det tar tid. Men ni hör ju hur vettig jag låter, eller liksom jag kan ju iaf analysera och förstå och så. Ett bra tecken antar jag, och ett argument mot min åsikt att jag är omogen.
Men det är väl det jag behöver just nu, nått att hänga mig fast vid, när taket snurrar och hjärtat hoppar ur bröstet och ångesten gör att man kryper ur skinnet.
Så även om jag tog tio steg bak när jag tog upp rakbladet igen så lär jag mig ändå nått om mig själv, och det är och har varit mitt sätt att överleva. Nu ska jag lära mig andra sätt, men det kommer ta tid. Jag måste inse det, att det tar tid. Men ni hör ju hur vettig jag låter, eller liksom jag kan ju iaf analysera och förstå och så. Ett bra tecken antar jag, och ett argument mot min åsikt att jag är omogen.
Men det är väl det jag behöver just nu, nått att hänga mig fast vid, när taket snurrar och hjärtat hoppar ur bröstet och ångesten gör att man kryper ur skinnet.
Kommentarer
Trackback