NIRAK VS INSOMNIA

Jag har precis gjort någonslags reningsprocess. Jag har duschat och tvättat håret men det var inte riktigt så ordagrant jag menade. Har suttit här hela dagen (iaf alla vakna timmar den här dagen) och bara haft en stor klump av ångest i magen, tillsammans med all dimma i huvudet av nedstämdhet. Jag drömde en dröm inatt som bara inte kan släppa taget, och boken jag läser är väldigt gripande just nu. Det finns ett speciellt avsnitt av ett speciellt program som också ger mig blandade känslor, men jag älskar avsnittet och ser det om och om igen. Det finns personer jag bara drömmer om att de skulle vara en del i mitt liv, och jag sitter och googlar och läser och kollar på intrervjuer med dom, som ett depserat försök att lära känna dom även om dom aldrig kommer känna mig. Jag kollar på en anime som får hjärtat att banka hårt hårt.
Jag gör med andra ord en massa saker själv medvetet som bidrat till mitt mående. För mig så innehåller alla lyckliga stunder stråk av sorg och saknad och ångest. Alla stunder av ångest och misär innehåller små små fragment av lycka. Det blir antingen eller, om jag avstår från dessa saker så får jag leva mitt liv i apati eller i meningslöshet. Inga känslor alls eller en miljoner känslor. Och ni vet ju redan vad jag väljer.
Nu när jag "renat mig" känns det bättre. Som att jag gjorde nått konkret istället för att sitta tyst och stirra framför mig, jag bröt mönstret (och luktar gott nu på köpet).

Imorgon 11:30 ska jag vara på resecentrum. Har inte packat än (fast det sa jag och ljög för mina terapeuter), men jag har skrivit packningslista och tagit fram resväskan. Är ärligt talat asnervös inför resan imorgon, över att jag inte har koll, eller kontroll. Jon har biljetterna, det enda jag vet är att bussen går tolv, sedan får jag lita på honom. Men det är väldigt skönt att ha honom med, skulle aldrig palla åka själv, speciellt inte som det är nu.