NIRAK VS INSOMNIA

Nedstämdheten tonar av, men tankegångarna finns kvar i huvudet, på tungan, i magen. När de kombineras med ångest så blir det inge bra. Just nu känns det mest som en skrikande längtan i hela kroppen. I fingertopparna, allra längst in i maggropen, som feber i huvudet och andningssvårigheter. Självklart vet jag att bidragande saker är att jag såg Karros musikal nyss (som blir saknad efter min egen karro-musikal-tid, som genererar till saknad av gymnasietiden, vännerna, allt som inte finns kvar längre... framtidshopp?) och att jag lyssnar på musik som känns.
Jag skulle kunna unvika sånna här saker som uppenbart gör mig sårbar men.. som ni vet så vill jag inte vara sån. Känslolös, död.
Jag härdar ut. Precis som alltid.
Nu ska jag kolla på criminal minds så kanske jag kan få bryta ihop ordentligt och gråta bort all jävla blodröd smärta.