det sista jag håller kvar

Jag måste passa mig noga. Jag har mitt liv, mina rutiner, min värld. Släpper jag in dig kanske allt försvinner.
Hur kan jag ens överväga det? Eller gör jag det? Det känns overkligt, därför kan jag inte ta några beslut. Jag vet mitt eget bästa men ändå kan jag inte låta bli att utmana det. Jag har inte riktigt kraften att hålla emot, men om jag låter mig dras ännu längre in så kommer det bli svårare och svårare. Och det kommer inte sluta bra, inte tillslut. Men jag vet inte när det slutet är, och om vägen dit gör det värt det.
Jag pratar i gåtor. Jag håller på att förlora självrespekten. Jag måste ha kvar min självrespekt! Jag måste hålla mig fast, krampaktigt.

Jag har inte sovit middag och minuterna går så långsamt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback