Väntan
Jag borde sätta mig och komponera men jag orkar verkligen inte, känner mig inte det minsta kreativ eller produktiv heller för den delen. Jag vill lägga mig och sova, men jag kommer inte kunna somna än, det var för kort tid sedan jag gick upp. Jag kollar på Cold case och blir konstig i huvudet, och kroppen. Dysreglerad skulle dom säga på DBTn, men jag hatar det ordet.
Jag är höstdeppig. Eller vinterdeppig, jag vet inte riktigt. Det känns bra så jävla tungt att veta att det bara blir mörkare och mörkare, kallare och kallare. Och det dröjer så länge innan det blir vår. Det hjälper lite att sjunga i kören och lyssna på julmusik, lite ljus i mörkret, men jag vill bara att det ska ta slut. Som med allting, jag är aldrig här, jag bara går och väntar på andra tider. Och så är dom över helt plötsligt. Och saker jag längtat efter blir aldrig så bra som i själva längtandet så när dom kommer så vill jag fortfarande bara att det ska ta slut.
När tar det slut egentligen? Jag orkar inte vänta. Och framtiden kommer aldrig vara idag.
Jag är höstdeppig. Eller vinterdeppig, jag vet inte riktigt. Det känns bra så jävla tungt att veta att det bara blir mörkare och mörkare, kallare och kallare. Och det dröjer så länge innan det blir vår. Det hjälper lite att sjunga i kören och lyssna på julmusik, lite ljus i mörkret, men jag vill bara att det ska ta slut. Som med allting, jag är aldrig här, jag bara går och väntar på andra tider. Och så är dom över helt plötsligt. Och saker jag längtat efter blir aldrig så bra som i själva längtandet så när dom kommer så vill jag fortfarande bara att det ska ta slut.
När tar det slut egentligen? Jag orkar inte vänta. Och framtiden kommer aldrig vara idag.
Kommentarer
Trackback