NIRAK VS INSOMNIA

Idag ska jag på konsert, gospelkonsert i en kyrka här i Örebro. Det känns lite läskigt, för jag är inte helt säker på vars kyrkan ligger. Senså oroar jag mig lite över att det just är en kyrka, vet inte riktigt hur man ska bete sig där. Får man applådera efter låtarna? Kommer dom be om kollekt? Som tur var så ska jag dit med Rebecka och hon vet vars det ligger och har varit där förut, så det kommer nog gå bra ändå. Men jag kan ju inte låta bli att oroa mig såklart ändå. Annars skulle det väl inte vara jag.

Jag måste försöka göra något åt mina matvanor, som det är nu så har jag massa ångest för att jag äter så dåligt, och då orkar jag inte ta tag i det, blir bara en ond cirkel. Jag låter bli att äta tills jag är så hungrig att jag skakar, då pallar jag liksom inte ställa mig och göra nått som tar mer än typ 2 minuter i mikron. Så då blir det typ mackor med smör. Problemet är att jag inte har nån aptit alls, och det mesta i matväg låter bara äckligt i mitt huvud, så jag har så lite att välja mellan. Jag åt soyakorv en period nyss, men sedan fick jag sluta för det hade jag inte råd med. Mitt ica har ju inte världens bästa vegetariska utbud heller. Men idag kanske jag kan handla på ekershallen eftersom kyrkan jag ska till ligger brevid där.

Jag längtar efter helgerna hela veckorna, och sedan när den kommer så mår jag bara dåligt. Såfort jag vaknar får jag ångest för jag vet att nu är jag så långt ifrån nästa sömn som går. Minuterna går så långsamt, det är som dom står still, och oavsett vad jag hittar på så är det fortfarande hela tiden en massa timmar kvar att fördriva, för att inte räkna i minuter. Jag pallar inte, jag vill bara sova bort allting, det är ju det jag behöver helgerna till, vila mig från allt kämpande i veckorna.