NIRAK VS INSOMNIA

Det har fortfarande inte ordnat sig riktigt med bråket med terapeuterna, jag var hemma förra gången jag skulle ha individuellt samtal, men jag har gått på gruppen och bildterapin och tillochmed fysioterapin som började i torsdags. Jag känner mig inte lika arg längre, och jag pallar att vara i samma rum som terapeuterna utan att vilja springa därifrån. På måndag är det dock dags för samtal igen och då kommer väl allvaret. Jag är rädd och nervös, men blockerar de flesta tankarna på det. Jag ska försöka få mig förstådd och uttrycka vad jag tycker är orättvist och vad jag känner. Det kommer bli svårt. Hur hade dom tänkt att jag ska klara prata känslor på telefon om jag inte ens kan göra det i verkligheten? En sak i taget säger dom ju, men tydligen så är jag för långsam.
Nu är det helg som jag sett fram emot hela veckan, och när den väl är här så är det jobbigt, precis som vanligt. Jag har inte tillräckligt att göra för att fylla ut alla extra timmar, men jag slipper iaf träffa folk.
Imorgon ska jag färga håret och försöka få ut lite aggressioner i förväg tills på måndag.

Jag måste säga miljoner tack till alla fina människor som skrivit kommentarer, och jag tar det till mig, jag ska fortsätta kämpa! Än har dom inte krossat mig helt. <3