No day but today

Med våren kommer kaoset. Allt som legat stilla under vintern. Det känns som mitt hjärta ska explodera av alla känslor. Jag kan inte skilja på lycka eller sorg, allt bara dunkar värker, det är som ett oavbrutet adrenalinrus i kroppen. Det är så mycket jag vill göra. På en gång. Jag sitter och spelar piano och tårarna bränner. Jag läser en bok och det dunkar i bröstet. Jag pratar med folk och jag vill bara krama alla. Jag vill gråta skratta leva brinna. Jag kan inte sova för jag är så uppe i varv. Och jag får inte ur mig någonting, det bara snurrar. Alla känslor är så starka, jag är så långt ifrån apatin som man kan komma.

The heart may freeze
Or it can burn
The pain will ease
If I can learn
There is no future
There is no past
I live this moment as my last

Men jag vet inte hur jag ska klara av ensamheten med alla dom här känslorna. När jag inte vet vars jag ska ta vägen. När känslorna trycker på i hela kroppen så att det gör ont. Det känns som jag ska kräkas, eller svimma, eller få en hjärtinfarkt. Hur mycket klarar jag av egentligen?
Jag är så inspirerad, och det är det jag lever för. Men jag saknar någon att dela det med. Och jag är så fruktansvärt sårbar. För jag vet att du kommer tröttna. Det är alltid så. Och jag är kvar och blöder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback