NIRAK VS INSOMNIA

Har känt mig ledsen senaste dagarna. Ensam och ledsen. Det är värdelöst. Idag blev det lite bättre för det var så fint väder när jag var iväg. Det är vår nu! Inte snart, utan nu! Och det är underbart.
Hjälpte nog till att få upp humöret iochmed att jag tog mig iväg idag också efter att ha varit ledig i två dagar och i princip inte varit utanför dörren. Om en timme ska jag åka in till stan och träffa mina föräldrar. Vi ska gå och äta på Wongs, jag tror det blir trevligt.

Det är väldigt segt på färdighetsträningen just nu. Det är 5 nya så det är som att ta allting från början, för det är ju helt nytt för dom flesta i gruppen. Men jag som redan gått där i 1 år och 4 månader, jag sitter där och har hört allt det där förut, och känner mig överflödig. Självklart är det bra att nya får chansen att komma in och få hjälp. Men färdighetsträningen har varit den delen i DBTn där det gått frammåt för mig, iaf senaste halvåret, och nu stannar det av. Iofs gör jag mycket bättre ifrån mig på individualterapin så det är ju bra.. men ändå.

Mitt internet har strulat senaste dagarna. Det finns inte mycket som gör mig så irriterad som det. Nu verkar det dock funka som det ska igen. Hur fan skulle jag palla med en helg utan internet? Segt som fan.

Jag och mamma har pratat om att jag kanske ska börja ta pianolektioner igen. Jag var väldigt på från början, men nu när jag tänker efter så är jag rädd att det kommer bli jobbigt. För Margareta var min pianolärare och Margareta finns inte längre. Och Margareta var mer än bara min pianolärare, hon var min vän. Och jag saknar henne, men jag har inte tillåtit mig att sörja henne. Och om jag börjar ta lektioner för nån ny, så kanske alla dom känslorna kommer upp. Och jag vet inte om jag orkar med det just nu. Jag kan ju försöka iofs. Men det känns jätteläskigt.