NIRAK VS INSOMNIA

Jag är en zombie. Jag är så fruktansvärt trött hela tiden. Från att jag vaknar bara längtar jag hela dagen på att få sova igen. Jag blir inte det minsta piggare av att sova heller, så det spelar ingen roll. Tröttheten är där hela tiden, men det är inte sömnighet. Att jag vill sova beror nog mest på att då slipper jag vara vaken. Mitt liv är ganska tungt just nu. Har hamnat i någon depressions-svacka och vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den. (Och jag kan berätta att det är på grund utav den som jag lyst med min frånvaro här.)
Jag är så trött på allting. Trött på att kämpa, trött på att ha ångest, trött på att vara rädd, trött på att inte våga saker, trött på Sverige, trött på Örebro. Trött på att leta efter ljusglimtar.
Jag är trött på att behöva kolla folk i ögonen. Jag är trött på att behöva tilltala människor jag inte känner, såsom till exempel busschafförer och kassörskor. Jag är trött på att behöva äta, handla, duscha.
Jag är trött på räkningar från csn som måste fixas. Jag är trött på stopp i avloppet som måste ringas om.
Jag är trött på att jag inte klarar att ta mig iväg till DBTn, och jag är trött på att skamset erkänna för mamma att jag inte tagit mig iväg.
Jag är trött på den jävla vintern och kylan och vätan.
Jag är trött på att vara tjock.
Jag är trött på att vara en feg tönt

Jag gillar inte människor, jag gillar inte kroppskontakt, jag gillar inte melodifestivalen. Jag gillar inte myndigheter som tar politiska fångar. Jag gillar inte kött. Jag gillar överlag inte världen. och framförallt inte mitt liv.
Jag är i en svacka just nu. som sagt.

jag vill ha total isolation. men jag får inte. så jag tar några halvhjärtade tag till.