will I wake tomorrow from this nightmare?
Det var längesedan jag skrev. Jag har varit helt död sedan jag kom hem från New York. Dunder-jetlag deluxe. Har mest bara sovit och sovit och längtat efter att få sova.
Jag mådde så himla bra under resan, hade väldigt mindre ångest än vanligt. Det var som att allting stämde för mig där. Jag kunde tillochmed sova bra under hela resan. Nu längtar jag tillbaka fruktansvärt mycket. Jag sitter och fantiserar om att bara dra iväg. Ta mina sista pengar, köpa en biljett och bara, dra, bort härifrån. Vad jag skulle göra, hur jag skulle klara mig och få pengar, det vet jag inte, det ägnar jag inte någon tanke åt när jag dagdrömmer.
Jag kollade in NYU (New york university) och de har en utbildning som är typ min drömutbildning! Komponering med inriktning Film och tv. Så underbart. Jag ska kolla upp vad som krävs för att gå där och så ska jag ägna tiden åt att försöka uppnå dom målen. Jag har ju ett bra tag kvar, med att jobba med mig själv, innan en sån dröm kan bli verklighet. DBTn, och att lära mig klara av och hantera mig själv. Att kanske tillochmed vara lite tillfreds med mig själv. Det kommer ta tid. Egentligen har jag väl inte bråttom heller. Bara att mitt hjärta brister för jag saknar.
Jag har blivit besatt av musikalen Rent också. Jag såg ju den på Broadway. Köpte noterna där. När jag kom hem så köpte jag filmen direkten, och jag spelar musiken på repeat. Och när jag inte kan ha musiken på, så snurrar låtarna i huvudet hela dagen. Jag sitter och googlar på bilder, försöker hitta bilder där just dom skådisarna som spelade när jag var där, när dom är i karaktär. Den 1 juni går allra sista föreställningen någonsin av Rent på Broadway. Jag kommer aldrig få se den igen. Och det gör ont. Jag vill. Jag vill åka dit enbart för att få se den igen.
Mitt hjärta pumpar och gört ont, dygnet runt. Jag är fast. Jag känner allt och för mycket.
Jag längtar efter ensamma stunder då jag kan ägna mig åt enbart detta. Och mitt hjärta blöder.
Jag mådde så himla bra under resan, hade väldigt mindre ångest än vanligt. Det var som att allting stämde för mig där. Jag kunde tillochmed sova bra under hela resan. Nu längtar jag tillbaka fruktansvärt mycket. Jag sitter och fantiserar om att bara dra iväg. Ta mina sista pengar, köpa en biljett och bara, dra, bort härifrån. Vad jag skulle göra, hur jag skulle klara mig och få pengar, det vet jag inte, det ägnar jag inte någon tanke åt när jag dagdrömmer.
Jag kollade in NYU (New york university) och de har en utbildning som är typ min drömutbildning! Komponering med inriktning Film och tv. Så underbart. Jag ska kolla upp vad som krävs för att gå där och så ska jag ägna tiden åt att försöka uppnå dom målen. Jag har ju ett bra tag kvar, med att jobba med mig själv, innan en sån dröm kan bli verklighet. DBTn, och att lära mig klara av och hantera mig själv. Att kanske tillochmed vara lite tillfreds med mig själv. Det kommer ta tid. Egentligen har jag väl inte bråttom heller. Bara att mitt hjärta brister för jag saknar.
Jag har blivit besatt av musikalen Rent också. Jag såg ju den på Broadway. Köpte noterna där. När jag kom hem så köpte jag filmen direkten, och jag spelar musiken på repeat. Och när jag inte kan ha musiken på, så snurrar låtarna i huvudet hela dagen. Jag sitter och googlar på bilder, försöker hitta bilder där just dom skådisarna som spelade när jag var där, när dom är i karaktär. Den 1 juni går allra sista föreställningen någonsin av Rent på Broadway. Jag kommer aldrig få se den igen. Och det gör ont. Jag vill. Jag vill åka dit enbart för att få se den igen.
Mitt hjärta pumpar och gört ont, dygnet runt. Jag är fast. Jag känner allt och för mycket.
Jag längtar efter ensamma stunder då jag kan ägna mig åt enbart detta. Och mitt hjärta blöder.
Kommentarer
Postat av: celine
god natt ;)
Trackback
