NIRAK VS INSOMNIA

Idag var jag ute mycket. Och det var jättevarmt, så jag gick i kortärmat. Jag brukade aldrig tycka det var jobbigt förut, jag skämdes inte. Nu är det asjobbigt. Man hör folk som säger "vilka armar!", man ser folk som nästan ryggar tillbaka, man hör folk skratta. Man får för sig att alla tycker man är asäcklig. Jag själv tycker ju det, varför skulle inte alla andra göra det också? Tänk om jag smittar. Att jag är fet och svettig är inte heller så hjälpsamt. Men jag får ju skylla mig själv som gick runt med kortärmat, liksom vad väntar jag mig? Men jag blev lite avväpnad av mina egna tankar.
Det var marknadsafton här i Örebro, jag och mamma gick runt lite. Det var så sjukt mycket folk, man kunde knappt ta sig fram. Och folk flockades, så det var nästan ingen mening med att försöka hitta nått kul. Jag fick panik inombords, kändes som jag skulle svimma, men jag lyckades dölja det ganska bra.
Iskallt vatten i ansiktet när jag kom hem.
Nu har jag dundrande huvudvärk.

Jag var i Nora idag också. Jag byggde verkligen på sårbarheter idag.
Men jag var iaf där för att öva med Björn som ska kompa mig när jag ska sjunga på fredag. Vi satte den på andra försöket. Det känns jättebra, och det är så underbart att få komplimanger av en som är proffs. På fredag ska jag sjunga själen ur mig eller nått. Och rysa samtidigt. Det är en av de häftigaste upplevelserna som finns. Att rysa när man själv är den som spelar/sjunger. Musiken är det som ger mitt liv mening, om man nu tror på meningar.