No day but today/I die without you
Precis som alla andra uppgångar så dalar den såklart. Det som går upp ska ner. Jag är inte nere på botten dock, men den där känslan av oövervinnerlighet är borta.
Livet börjar komma tilbaka till sin vardag. Jag går i vanlig DBT igen (första färdighetsträningen imorgon, första individuella samtalet igår), kören är över för den här gången (Vi hade konsert den 16:e som gick asbra, var helt underbart) och jag har blivit 22.
Det sistnämnda är en ångestframkallande i sig. Kanske inte just att jag är 22, mer det här med att Nu har det gått ännu ett år - och vafan har jag gjort?
Jag hade födelsedagsfest som vanligt för att festa bort den känslan lite. Hade bjudit in säkert 25 pers, långt i förväg, men när dagen kom så satt jag helt plötsligt där och det var bara 2 stycken som skulle komma. Jag blev jättedeppig, kändes som jag inte har några vänner. Grät lite. RIngde mamma. Sen ringde pappa och peppade mig. Inte låta besvikelsen gå ut över dom som faktiskt kommer. Och det hjälpte, och tillslut så var vi 6 pers här och festade och jag hade jättekul. Thomas kom ända från stockholm för min skull, det var underbart.
Såhär i efterhand är jag jättenöjd även om jag fortfarande har ont i framtänderna efter att ha ramlat ute på asfalten.
Fick även en massa gratulationer både via sms och internet på min födelsedag och jag märker att jag visst har vänner, underbara vänner!
Imorgon så ska jag, mamma och pappa åka till Göteborg och hälsa på min bror som bor där nuförtiden. På lördag ska mamma och pappa på 50årsfest så då ska jag och Jon umgås själva, det ska bli askul.
En annan sak, som tar upp största delen av min tid är musikalen Rent, jag är helt besatt, lyssnar på musiken på repeat, kollar klipp på youtube och hänger i diverse forum tillägnat musikalen. Jag har säkert skrivit det förut.
Iaf så ska musikalen efter 12 år på broadway, läggas ner. Sista datumet har varit 1 juni nu i år. Men idag fick jag reda på att dom sålt så mycket biljetter senaste tiden att de förlänger till den 7 september! Det är helt underbart och jag blev sjukt glad. En kompis kollade upp flyg till mig. En tur och retur till New york kostar 4600.
Det är fanimig överkomligt. Jag hittade också vandrarhem där det kostar 150 dollar för en vecka.
Tänk om man skulle dit, tänk om jag skulle göra det! Det känns som mitt hjärta ska spricka. Vet inte vars jag ska ta vägen. Jag vill verkligen dit, jag vet inte om jag någonsin velat någonting så starkt som detta.
Jag ska kolla upp möjligheten att söka stipendium (även om det inte känns så troligt)
Jag ska försöka skriva här oftare, jag känner nu hur skönt det är att få ur sig lite skit.
Ta hand om er, NO DAY BUT TODAY!!
Livet börjar komma tilbaka till sin vardag. Jag går i vanlig DBT igen (första färdighetsträningen imorgon, första individuella samtalet igår), kören är över för den här gången (Vi hade konsert den 16:e som gick asbra, var helt underbart) och jag har blivit 22.
Det sistnämnda är en ångestframkallande i sig. Kanske inte just att jag är 22, mer det här med att Nu har det gått ännu ett år - och vafan har jag gjort?
Jag hade födelsedagsfest som vanligt för att festa bort den känslan lite. Hade bjudit in säkert 25 pers, långt i förväg, men när dagen kom så satt jag helt plötsligt där och det var bara 2 stycken som skulle komma. Jag blev jättedeppig, kändes som jag inte har några vänner. Grät lite. RIngde mamma. Sen ringde pappa och peppade mig. Inte låta besvikelsen gå ut över dom som faktiskt kommer. Och det hjälpte, och tillslut så var vi 6 pers här och festade och jag hade jättekul. Thomas kom ända från stockholm för min skull, det var underbart.
Såhär i efterhand är jag jättenöjd även om jag fortfarande har ont i framtänderna efter att ha ramlat ute på asfalten.
Fick även en massa gratulationer både via sms och internet på min födelsedag och jag märker att jag visst har vänner, underbara vänner!
Imorgon så ska jag, mamma och pappa åka till Göteborg och hälsa på min bror som bor där nuförtiden. På lördag ska mamma och pappa på 50årsfest så då ska jag och Jon umgås själva, det ska bli askul.
En annan sak, som tar upp största delen av min tid är musikalen Rent, jag är helt besatt, lyssnar på musiken på repeat, kollar klipp på youtube och hänger i diverse forum tillägnat musikalen. Jag har säkert skrivit det förut.
Iaf så ska musikalen efter 12 år på broadway, läggas ner. Sista datumet har varit 1 juni nu i år. Men idag fick jag reda på att dom sålt så mycket biljetter senaste tiden att de förlänger till den 7 september! Det är helt underbart och jag blev sjukt glad. En kompis kollade upp flyg till mig. En tur och retur till New york kostar 4600.
Det är fanimig överkomligt. Jag hittade också vandrarhem där det kostar 150 dollar för en vecka.
Tänk om man skulle dit, tänk om jag skulle göra det! Det känns som mitt hjärta ska spricka. Vet inte vars jag ska ta vägen. Jag vill verkligen dit, jag vet inte om jag någonsin velat någonting så starkt som detta.
Jag ska kolla upp möjligheten att söka stipendium (även om det inte känns så troligt)
Jag ska försöka skriva här oftare, jag känner nu hur skönt det är att få ur sig lite skit.
Ta hand om er, NO DAY BUT TODAY!!
Kommentarer
Trackback