NIRAK VS INSOMNIA

Nu ligger min fina fina kisse och sover i min soffa. Hon har inte längre någon livmoder och några äggstockar. Hon har ett sår med stygn på magen och lite päls bortrakad. Hon har smärtstillande som verkar dygnet ut och salva i ögonen. Det gör så fruktansvärt ont i mig att se och veta. Hennes vinglande steg ut ur buren när vi kom hem igen. Hennes försök att förflytta sig men ramlar trött ner och sover. Min älskade älskade Leo, vad har jag gjort mot dig?
Jag känner nästan att jag borde kastrera mig själv också, för att tvingas gå igenom samma sak som min stackars kisse gör just nu. Jag menar det vore väl jävligt jobbigt för Leo med om jag fick en kull med ungar. Jag känner mig så fruktansvärt självisk. Alla säger att det är det rätta att göra och att det inte är någon fara, men egentligen.. Nej. Usch.

Vi köpte iaf en ny fin transportbur med vattenskål och allting inuti och en mjuk dyna, och så en kloklippare och en kattmyntapåse, så jag hoppas att när hon mår bättre om några dagar kan förlåta mig.