will I wake tomorrow from this nightmare?
Det var längesedan jag skrev. Jag har varit helt död sedan jag kom hem från New York. Dunder-jetlag deluxe. Har mest bara sovit och sovit och längtat efter att få sova.
Jag mådde så himla bra under resan, hade väldigt mindre ångest än vanligt. Det var som att allting stämde för mig där. Jag kunde tillochmed sova bra under hela resan. Nu längtar jag tillbaka fruktansvärt mycket. Jag sitter och fantiserar om att bara dra iväg. Ta mina sista pengar, köpa en biljett och bara, dra, bort härifrån. Vad jag skulle göra, hur jag skulle klara mig och få pengar, det vet jag inte, det ägnar jag inte någon tanke åt när jag dagdrömmer.
Jag kollade in NYU (New york university) och de har en utbildning som är typ min drömutbildning! Komponering med inriktning Film och tv. Så underbart. Jag ska kolla upp vad som krävs för att gå där och så ska jag ägna tiden åt att försöka uppnå dom målen. Jag har ju ett bra tag kvar, med att jobba med mig själv, innan en sån dröm kan bli verklighet. DBTn, och att lära mig klara av och hantera mig själv. Att kanske tillochmed vara lite tillfreds med mig själv. Det kommer ta tid. Egentligen har jag väl inte bråttom heller. Bara att mitt hjärta brister för jag saknar.
Jag har blivit besatt av musikalen Rent också. Jag såg ju den på Broadway. Köpte noterna där. När jag kom hem så köpte jag filmen direkten, och jag spelar musiken på repeat. Och när jag inte kan ha musiken på, så snurrar låtarna i huvudet hela dagen. Jag sitter och googlar på bilder, försöker hitta bilder där just dom skådisarna som spelade när jag var där, när dom är i karaktär. Den 1 juni går allra sista föreställningen någonsin av Rent på Broadway. Jag kommer aldrig få se den igen. Och det gör ont. Jag vill. Jag vill åka dit enbart för att få se den igen.
Mitt hjärta pumpar och gört ont, dygnet runt. Jag är fast. Jag känner allt och för mycket.
Jag längtar efter ensamma stunder då jag kan ägna mig åt enbart detta. Och mitt hjärta blöder.
Jag mådde så himla bra under resan, hade väldigt mindre ångest än vanligt. Det var som att allting stämde för mig där. Jag kunde tillochmed sova bra under hela resan. Nu längtar jag tillbaka fruktansvärt mycket. Jag sitter och fantiserar om att bara dra iväg. Ta mina sista pengar, köpa en biljett och bara, dra, bort härifrån. Vad jag skulle göra, hur jag skulle klara mig och få pengar, det vet jag inte, det ägnar jag inte någon tanke åt när jag dagdrömmer.
Jag kollade in NYU (New york university) och de har en utbildning som är typ min drömutbildning! Komponering med inriktning Film och tv. Så underbart. Jag ska kolla upp vad som krävs för att gå där och så ska jag ägna tiden åt att försöka uppnå dom målen. Jag har ju ett bra tag kvar, med att jobba med mig själv, innan en sån dröm kan bli verklighet. DBTn, och att lära mig klara av och hantera mig själv. Att kanske tillochmed vara lite tillfreds med mig själv. Det kommer ta tid. Egentligen har jag väl inte bråttom heller. Bara att mitt hjärta brister för jag saknar.
Jag har blivit besatt av musikalen Rent också. Jag såg ju den på Broadway. Köpte noterna där. När jag kom hem så köpte jag filmen direkten, och jag spelar musiken på repeat. Och när jag inte kan ha musiken på, så snurrar låtarna i huvudet hela dagen. Jag sitter och googlar på bilder, försöker hitta bilder där just dom skådisarna som spelade när jag var där, när dom är i karaktär. Den 1 juni går allra sista föreställningen någonsin av Rent på Broadway. Jag kommer aldrig få se den igen. Och det gör ont. Jag vill. Jag vill åka dit enbart för att få se den igen.
Mitt hjärta pumpar och gört ont, dygnet runt. Jag är fast. Jag känner allt och för mycket.
Jag längtar efter ensamma stunder då jag kan ägna mig åt enbart detta. Och mitt hjärta blöder.
resfeber och terapi
Imorgon åker vi till Stockholm. Onsdagmorgon går planet mot New York. Jag har skrivit packningslista men inte börjat själva packningen än. Hade tänkt att tvätta håret idag, men det verkar inte som jag kommer orka det. Jag borde vara jätteexalterad men jag är mest stressad. Känns som jag glömt någonting viktigt. Pass, mediciner + intyg, bankdosa, pengar. Jag har köpt ett 2 GB minneskort till kameran så jag kan ta en massa bilder, och jag har köpt ett nytt spel till mitt DS så jag har något att göra under den långa resan.
Imorgon ska jag hämta medicindos för två veckor frammåt. Jag vet inte vad jag kan ha glömt, och inte behöver det vara något heller, men jag har en sån klump i magen. (Det är ju inte som jag har en son på 8-10 bast som blir ensam hemma över julen liksom..)
Leo ska vara i Nora under resan, så det är också ordnat. Det var nått försäkringsintyg jag skulle ta fram, men har ingen aning om vad och var det skulle vara. Vet inte vilken väska jag ska packa i.
Jag måste skriva upp lite adresser och vägbeskrivningar så jag lätt kan hitta allt jag vill besöka. Jag måste ladda kamera, mobil, ipod, DS, GBA. Vilken väska ska jag ha som handbaggage? Vars är min svarta sjal? Vilka böcker ska jag ha med? Jag känner mig så oförberedd men det finns egentligen ingenting som jag kan göra förutom att göra allt iordning. Jag har ju vetat om det här i hur många månader som helst! Det kommer inte gå fel, jag har inte glömt något, det ordnar sig, allt blir bra. Jag måste övertyga mig själv också..
Motstånd och ultimatum. Så kan man sammanfatta min DBT-vistelse om man har lust. Nu skriver jag iochförsig oftast om DBTn när jag är missnöjd med den, men man kan ändå stöta på det här många gånger i min blogg. Det blir jag mot terapeuterna. Ingen vägrar ge sig. Det blir ett ultimatum. Jag måste välja.
Förut handlade om telefonsamtal. Nu handlar det om videoinspelning av mina individualsamtal. Jag får välja - antingen ställer jag upp på det, eller så får jag sluta i behandlingen. Terapeuten anmärkte på att jag äntligen börjat öppna mig så smått i terapin. Då vill hon börja ha en filmkamera upp i nyllet på mig under samtalen. Film som alla andra terapeuterna i teamet kommer kunna kolla på. Det känns inte det minsta bra, även om hon säger (och förmodligen menar) att det är för att hjälpa mig. Det känns kränkande på något sätt. Som att dom tar bort väggarna från terapirummet, sätter en mikrofon framför munnen på mig och bjuder in en publik på 50 000 att kolla på, och då ska jag sitta och prata om mina allra jobbigaste känslor. Jag vet inte hur jag ska palla det. Vi ska börja redan nästa individualterapi-samtal.
Men nu ska jag koppla bort DBTn och koppla in Engelskan. USA och New York here I come!
Imorgon ska jag hämta medicindos för två veckor frammåt. Jag vet inte vad jag kan ha glömt, och inte behöver det vara något heller, men jag har en sån klump i magen. (Det är ju inte som jag har en son på 8-10 bast som blir ensam hemma över julen liksom..)
Leo ska vara i Nora under resan, så det är också ordnat. Det var nått försäkringsintyg jag skulle ta fram, men har ingen aning om vad och var det skulle vara. Vet inte vilken väska jag ska packa i.
Jag måste skriva upp lite adresser och vägbeskrivningar så jag lätt kan hitta allt jag vill besöka. Jag måste ladda kamera, mobil, ipod, DS, GBA. Vilken väska ska jag ha som handbaggage? Vars är min svarta sjal? Vilka böcker ska jag ha med? Jag känner mig så oförberedd men det finns egentligen ingenting som jag kan göra förutom att göra allt iordning. Jag har ju vetat om det här i hur många månader som helst! Det kommer inte gå fel, jag har inte glömt något, det ordnar sig, allt blir bra. Jag måste övertyga mig själv också..
Motstånd och ultimatum. Så kan man sammanfatta min DBT-vistelse om man har lust. Nu skriver jag iochförsig oftast om DBTn när jag är missnöjd med den, men man kan ändå stöta på det här många gånger i min blogg. Det blir jag mot terapeuterna. Ingen vägrar ge sig. Det blir ett ultimatum. Jag måste välja.
Förut handlade om telefonsamtal. Nu handlar det om videoinspelning av mina individualsamtal. Jag får välja - antingen ställer jag upp på det, eller så får jag sluta i behandlingen. Terapeuten anmärkte på att jag äntligen börjat öppna mig så smått i terapin. Då vill hon börja ha en filmkamera upp i nyllet på mig under samtalen. Film som alla andra terapeuterna i teamet kommer kunna kolla på. Det känns inte det minsta bra, även om hon säger (och förmodligen menar) att det är för att hjälpa mig. Det känns kränkande på något sätt. Som att dom tar bort väggarna från terapirummet, sätter en mikrofon framför munnen på mig och bjuder in en publik på 50 000 att kolla på, och då ska jag sitta och prata om mina allra jobbigaste känslor. Jag vet inte hur jag ska palla det. Vi ska börja redan nästa individualterapi-samtal.
Men nu ska jag koppla bort DBTn och koppla in Engelskan. USA och New York here I come!
trettondagsfirande
Det är dag två av trettondagsfirandet. Vänner, samtal, dans, musik, alkohol, skratt och snuskiga skämt. Vinylspelaren går varm precis som kameran. Igår tog jag värre bilder än jag någonsin gjort på några av mina egna fester, haha. (Men dom kommer inte upp på bilddagboken, har jag lovat!) Det är i alla fall väldigt trevligt.
Igårnatt så frös jag så fruktansvärt mycket att jag fick ta två täcken och sen drog jag på max på elementet och la mig upptryckt mot det för att bli varm. Sov till 18.
Whiskey och soda hör jag, dags att gå
Igårnatt så frös jag så fruktansvärt mycket att jag fick ta två täcken och sen drog jag på max på elementet och la mig upptryckt mot det för att bli varm. Sov till 18.
Whiskey och soda hör jag, dags att gå
NY: 5 dagar kvar!
Jag lyckades inte somna förens 6, och väckarklockan skulle ringa 6:30. Dock så måste den ha låtit bli att göra det, eller så har jag stängt av den utan att jag minns det, för jag vaknade vid elva och fick konstatera att jag försovit mig. Jag som faktiskt gjorde läxorna igår. Typiskt.
Om tjugo minuter kommer pappa hit och hämtar mig, ska till Nora, det är trettonhelgen och då har mamma och pappa alltid fest tillsammans med ett speciellt gäng som jag även firar midsommar med. Det ska bli kul. Jag har klippt luggen (igen) och sminkat mig fint och klätt mig så jag känner mig snygg. Det är alltid skönt.
Det jobbiga i helgen kommer vara att vi kommer ha dåligt med sovplatser så jag kommer nog få sova i mamma och pappas sovrum, på en madrass på golvet. Inget privatliv då liksom.
Det är bara fem dagar kvar tills New York-resan!! Jag satt och kollade in vilka musikaler som går på Broadway igår och skrev upp mina favoriter på en lapp till mamma och pappa så dom kan se om det är nått dom också vill se. Jag vill helst se Rent, eller Wicked. Den sistnämnda är jag väldigt sugen på, det är typ en spinoff på trollkarlen från oz. Oz, långt innan Dorothy kom dit. Två vänner som utvecklas och blir till fiender, The wicked witch of the west och Glinda the good witch.
Har också bestämt vad jag ska köpa för saker när jag är där. Skor och kläder är självklara, speciellt skor. Förutom det ska jag köpa en massa notböcker, speciellt till filmer jag gillar, och sedan spel till DS. Ah jag längtar!
Om tjugo minuter kommer pappa hit och hämtar mig, ska till Nora, det är trettonhelgen och då har mamma och pappa alltid fest tillsammans med ett speciellt gäng som jag även firar midsommar med. Det ska bli kul. Jag har klippt luggen (igen) och sminkat mig fint och klätt mig så jag känner mig snygg. Det är alltid skönt.
Det jobbiga i helgen kommer vara att vi kommer ha dåligt med sovplatser så jag kommer nog få sova i mamma och pappas sovrum, på en madrass på golvet. Inget privatliv då liksom.
Det är bara fem dagar kvar tills New York-resan!! Jag satt och kollade in vilka musikaler som går på Broadway igår och skrev upp mina favoriter på en lapp till mamma och pappa så dom kan se om det är nått dom också vill se. Jag vill helst se Rent, eller Wicked. Den sistnämnda är jag väldigt sugen på, det är typ en spinoff på trollkarlen från oz. Oz, långt innan Dorothy kom dit. Två vänner som utvecklas och blir till fiender, The wicked witch of the west och Glinda the good witch.
Har också bestämt vad jag ska köpa för saker när jag är där. Skor och kläder är självklara, speciellt skor. Förutom det ska jag köpa en massa notböcker, speciellt till filmer jag gillar, och sedan spel till DS. Ah jag längtar!
Att oroa sig och att ha ork
Har varit lite off från skrivandet ett tag, förutom årskrönikan jag skrev igår, det tog tid så då orkade jag inte skriva mer den kvällen. Nyår var kul men jag missade tolvslaget och har en massa minnesluckor. Jag åt iallafall sushi (vegetarisk) för första gången, och jag gillat!
Imorgon börjar DBTn igen. Jag har inte gjort läxorna. Känns inte så kul, har väldigt dåligt samvete över det, men tydligen inte tillräckligt för att få mig att sätta mig och göra dom nu. Jag orkar verkligen inte.
Så ska man upp halv sju.. Sen är det iofs 2 dagar ledigt igen, och sedan ett till pass på DBTn och sedan åker vi till New York!!! Är väldigt peppad nu men också extremt nervös. Känns som jag inte är beredd, men jag vet inte vad det är jag måste ordna, jag har ändå koll på det mesta.. Mest nervös är jag för tullen. Att dom ska stoppa mig, att jag råkat ha något man inte får ha, i handbaggaget, och liknande. Att dom ska ifrågasätta mina mediciner till exempel. Men apoeket sa att det inte skulle vara något problem sålänge jag hade dom i apopåsarna jag får dom i.
Nu ska jag försöka ta ett ryck att göra lite läxor, röka lite och sedan försöka sova. Annars blir det jobbigt imorgon.
Imorgon börjar DBTn igen. Jag har inte gjort läxorna. Känns inte så kul, har väldigt dåligt samvete över det, men tydligen inte tillräckligt för att få mig att sätta mig och göra dom nu. Jag orkar verkligen inte.
Så ska man upp halv sju.. Sen är det iofs 2 dagar ledigt igen, och sedan ett till pass på DBTn och sedan åker vi till New York!!! Är väldigt peppad nu men också extremt nervös. Känns som jag inte är beredd, men jag vet inte vad det är jag måste ordna, jag har ändå koll på det mesta.. Mest nervös är jag för tullen. Att dom ska stoppa mig, att jag råkat ha något man inte får ha, i handbaggaget, och liknande. Att dom ska ifrågasätta mina mediciner till exempel. Men apoeket sa att det inte skulle vara något problem sålänge jag hade dom i apopåsarna jag får dom i.
Nu ska jag försöka ta ett ryck att göra lite läxor, röka lite och sedan försöka sova. Annars blir det jobbigt imorgon.
Årskrönika
Jag tänkte precis som förra året, sammanfatta året som gått. 2007 har varit ett kort år. Det känns inte som ett helt år, det känns som veckor. Det har varit stabilare och händelsefattigare men jag ska ändå försöka summera vad som hänt.
JANUARI
Året startar med ett löfte. Jag ska sluta äta godis och sötsaker, snacks och efterrätter. Det går förvånansvärt bra.
Jag går på rehab en gång i veckan och DBT tre gånger i veckan. DBTn är nytt och skrämmande, en massa känslor och tankar snurrar runt, är det här rätt för mig? Kommer jag förändras? Vad är jag, och vem är jag? Är det verkligen jag som ska ändra på mig? Sådana tankar snurrar runt och jag får kämpa med viljan att ta mig iväg.
Jag har problem med mitt badrum, avloppet får stopp gång på gång, det kommer hit folk och filmar mina rör och jag får reda på att dom är felbyggda från början. Antingen så får det vara som det är, eller så måste dom riva bort hela golvet för att kunna åtgärda felet.
Jag umgås en del med vänner och festar lite grann.
I slutet av månaden får jag pengar från försäkringskassan för att jag varit sjuk i ett år, och jag beställer en ny underbar stationär dator!
FEBRUARI
Jag åker och hämtar min dator på Multitech.
Oviljan mot DBTn blir större, jag börjar våga ifrågasätta saker, och känner att det är en jävla sekt jag hamnat i. Jag får motstånd, och jag kämpar både mot terapeuter och mig själv. Men jag fortsätter gå dit, jag har ju inget alternativ. Det känns som DBT är sista utvägen.
Jag, mamma och pappa åker till Stockholm för att uppleva min julklapp till dom, konserten "En hyllning till Benny Andersson" Det var en underbar upplevelse.
Jag spenderar mesta tiden genom att kolla på film eller spela tv-spel.
Min lilla kisse börjar bli könsmogen.
MARS
Dom börjar renovera mitt badrum. River bort väggar och golv, men jag får välja färg på mattan och kaklet. Svart matta, vitt kakel med en svart bord. Vi åker till IKEA och köper turkos badrumsmatta, handdukar och tvättkorg. Jag har redan turkos papperkorg och duschdraperi. Jag får bo i Nora under tiden som renoveringen tar och det blir nästan två veckor.
Margareta är väldigt sjuk, jag besöker henne några gånger.
Margareta dör.
Margareta var en väldigt kär vän och en person som jag beundrade och verkligen såg upp till. Sorgen och saknaden är djupa.
Jag har ett seriöst samtal med terapeuten på DBTn om min motivation och hur vi ska fortsätta. Jag bestämmer mig för att ge DBTn en ny chans och börja kämpa igen.
Jag fyller 21 och blir firad av både nära vänner och vänner till familjen, har fest hemma hos mig på kvällen.
APRIL
Margaretas begravning kommer och jag får ta mitt avsked. Det var den första begravningen jag var på, och det var ganska skönt. Det var skönt att få släppa ut sina känslor och minnas allt det fina. På kvällen är det fest för Margaretas skull hemma hos henne/hennes man. Alla hennes vänner samlade, för att ha trevligt och prata och trösta. Mycket mat och mycket vin ska det vara, sa Margareta innan hon dog, det var det hon ville.
Jag får tillbaka min förmåga att läsa, och börjar sluka böcker i hög takt.
Jag skriver en text om mina åsikter om skolan i dagen Sverige.
Jag får äntligen träffa min läkare och får en ny medicin utskriven för att kunna sova bättre. Den funkar sådär.
Mamma och pappa åker till England, och jag får ett samtal. Min morfar har dött.
MAJ
Mamma och pappas Englandresa får ett abrupt slut iochmed Morfars död. Mamma tar flyget direkt upp till mormor och sin syster, pappa kommer hem och vi firar första maj tillsammans, jag, pappa och Jon.
Min morfars begravning äger rum i Piteå och det kom hur mycket folk som helst för att få säga farväl. Vi grät allihopa i storfamiljen men det var skönt att ha varandra. Försts gången jag gick in i lägenheten kändes det så otroligt tomt, morfar satt inte där som vanligt, leende vid bordet, så glad att man kom. Begravningen var mycket vacker och värdig.
Jag bestämmer mig för att utforska mitt område lite och tar en cykelutflykt i Mellringe.
JUNI
Jag, mamma och pappa åker till Dalhalla och ser Antony & the Johnsons. Det var en helt underbar konsert och hela dagen var lyckad, vi åkte runt en del i Dalarna och besökte bland annat farmor och farfars grav.
Min bror tar studenten och det firade vi med öppet hus och fest på kvällen i Nora. Studenten i fråga åkte dock till Örebro och festade med sina vänner, som sig bör. Men mormor kom iaf ner och en massa andra vi känner också, och det var väldigt trevligt.
Jag köper en ny ipod eftersom min gamla gick sönder.
Midsommar firas som vanligt på Bommersvik med alkohol, vänner, traditioner och sång. Bommersvik är previs som alltid, och det är det som är bra.
DBT-enheten flyttar in i Eriksbergsgården i Adolfsberg, Örebro. Med nya fina lokaler.
JULI
Jag lämnar in Leo hos vetrinären för sterilisering och känner mig som världens hemskaste egoistiskaste person.
Det blir sommarlov från DBTn. En hel månad utan terapi och jag är rädd för hur det ska gå. Jag får i läxa att ändå gå upp klockan nio varje måndag, onsdag och fredag för att inte tappa rutinerna. Jag får en bok jag ska läsa ett stycke ur varje dag, och en specifik hemuppgift. Mamma och pappa åker upp till Åträsk, sommarstugan, men pappa ringer och väcker mig på mornarna så att jag ska komma upp och göra läxan. Jag hade varit orolig för att jag inte skulle göra läxan bara för att jag inte hade någon att redovisa för, så pappa hjälper mig där och jag lyckas hålla rutinerna igång hela tiden.
Jag träffar mina kära vänner från gymnasiet och har en riktigt rolig utekväll.
I slutet av juli åker jag upp till sommarstugan i norr för en vecka. Det är underbart, det känns som att komma hem när jag är där uppe. Jag går på PDOL (Piteå dansar och ler), och får träffa Emma för första, och andra, gången i verkligheten, vilket var helt underbart.
AUGUSTI
DBTn kommer igång igen och det går trögt. Jag börjar med apodos istället för dosett för att kunna hämta mina mediciner på apoteket i Adolfsberg istället för att behöva åka till sjukhuset och hämta.
Det är både Augustibuller och Noramarken men jag skiter i att gå på båda, jag har ingen lust längre, och jag vågar inte. Mamma och pappa åker till Barcelona och jag saknar dom.
Jag har fest hemma hos mig med tjejerna från gymnasiet, det var helt underbart och jättekul!
SEPTEMBER
Det blir ett väldigt seriöst samtal på DBTn och jag kraschar. Hatar DBTn och vill inget annat än att dom ska dra åt helvete i princip. Efter några fler samtal blir det bättre igen men det känns väldigt jobbigt ändå.
Mormor kommer till Nora och spenderar en vecka där, för hon fyller 80 år! Hela storfamiljen kommer och firar henne, det blev en väldigt minnesvärd helg.
Jag börjar läsa min favoritbok "Kafka på stranden" för första gången.
Har en väldigt trevligt dag i Örebro med mamma och pappa och Jon. Vi bowlade och åt på wongs.
OKTOBER
Jag går på gospelkonsert i Immanuelkyrkan, där bland annat Joybells och min gamla lärare Joakim Arenius spelar, det var väldigt bra.
Jag får kallelse till tandläkaren, jag som är sjukt tandläkarrädd, men lyckas få tiden uppskjuten en månad eftersom jag hellre ville gå till tandläkaren i Örebro än i Nora.
Min bror sover över hos mig några gånger.
Jobbar på min mathållning, försöker äta ett mål lagad mat varje dag och det går ganska bra även om jag fortfarande inte äter särskilt varierat.
Jag har skräckfilmskväll med några vänner och gick på piratfest på kåren med andra vänner. Jag och Veronica tog en ordentlig shoppingrunda.
NOVEMBER
Jag börjar i ungdomskören i Nora igen, träning inför Lucia och jag får redan första dagen bestämt att jag ska få sjunga solo. Jag har övning varje fredag så jag spenderar helgerna i Nora hos föräldrarna.
Jossan frågar mig om jag kan komponera en låt till hennes bröllop efter en text som hon skrivit och jag säger ja. Min musikalitet utvecklas och kickar igång igen vilket känns väldigt skönt och inspirerande.
Jag känner mig dock ganska deprimerad, mörkret kommer så nära och snabbt. Jag längtar efter snö och ljussken.
Jag går på Moneybrothers konsert på club 700 med familj och vänner.
Min bror får reda på att han har lägenhet i Göterborg från 1:a januari, och mamma och pappa får reda på att dom måste flytta från sin lägenhet innan 1:a mars, för dom som äger ska sälja.
DECEMBER
Mamma och pappa lyckas hitta en lägenhet som de kan bo i från 1:a mars, så min oro lägger sig lite.
Vi i DBTN får börja en ny kurs som heter Kedjeanalyskurs där vi lär oss göra kedjor över destuktiva handlingar.
Pappa åker till England och får träffa Dolly Parton. Jag och mamma åker till Stockholm för att hämta honom från Arlanda och passar på att ta en shoppingrunda på stan innan.
Jag har tandläkarbesök och klarar mig otroligt nog igenom det.
Jag har den 11:e gått i DBT i ett helt år.
Jag sjunger solo tre gånger i Nora. Först på Lucia, sedan på församlingshemmets 10årsjubileum, och sedan på julkonserten i kyrkan 22 december. Julen spenderar jag hos föräldrarna i Nora och det blir en ganska lugn jul. Nyår spenderade jag tillsammans med Jossan och Björn.
SAMMANFATTNING
Mitt humör har gått upp och ner som vanligt, jag har varit deprimerad och jag har spenderat mesta tiden till att grubbla och fundera. Det har dock ändå varit ett ganska stabilt år. Jag har haft mitt hem, min familj, mina vänner, haft en fast plats, regelbundna aktiviteter och självdiciplin. Såhär i efterhand så ångrar jag inte direkt någonting, jag har gjort mitt bästa och förhoppningsvis kommit en bit på vägen i den resan jag påbörjat.
STOLPAR 2007
JANUARI
Året startar med ett löfte. Jag ska sluta äta godis och sötsaker, snacks och efterrätter. Det går förvånansvärt bra.
Jag går på rehab en gång i veckan och DBT tre gånger i veckan. DBTn är nytt och skrämmande, en massa känslor och tankar snurrar runt, är det här rätt för mig? Kommer jag förändras? Vad är jag, och vem är jag? Är det verkligen jag som ska ändra på mig? Sådana tankar snurrar runt och jag får kämpa med viljan att ta mig iväg.
Jag har problem med mitt badrum, avloppet får stopp gång på gång, det kommer hit folk och filmar mina rör och jag får reda på att dom är felbyggda från början. Antingen så får det vara som det är, eller så måste dom riva bort hela golvet för att kunna åtgärda felet.
Jag umgås en del med vänner och festar lite grann.
I slutet av månaden får jag pengar från försäkringskassan för att jag varit sjuk i ett år, och jag beställer en ny underbar stationär dator!
FEBRUARI
Jag åker och hämtar min dator på Multitech.
Oviljan mot DBTn blir större, jag börjar våga ifrågasätta saker, och känner att det är en jävla sekt jag hamnat i. Jag får motstånd, och jag kämpar både mot terapeuter och mig själv. Men jag fortsätter gå dit, jag har ju inget alternativ. Det känns som DBT är sista utvägen.
Jag, mamma och pappa åker till Stockholm för att uppleva min julklapp till dom, konserten "En hyllning till Benny Andersson" Det var en underbar upplevelse.
Jag spenderar mesta tiden genom att kolla på film eller spela tv-spel.
Min lilla kisse börjar bli könsmogen.
MARS
Dom börjar renovera mitt badrum. River bort väggar och golv, men jag får välja färg på mattan och kaklet. Svart matta, vitt kakel med en svart bord. Vi åker till IKEA och köper turkos badrumsmatta, handdukar och tvättkorg. Jag har redan turkos papperkorg och duschdraperi. Jag får bo i Nora under tiden som renoveringen tar och det blir nästan två veckor.
Margareta är väldigt sjuk, jag besöker henne några gånger.
Margareta dör.
Margareta var en väldigt kär vän och en person som jag beundrade och verkligen såg upp till. Sorgen och saknaden är djupa.
Jag har ett seriöst samtal med terapeuten på DBTn om min motivation och hur vi ska fortsätta. Jag bestämmer mig för att ge DBTn en ny chans och börja kämpa igen.
Jag fyller 21 och blir firad av både nära vänner och vänner till familjen, har fest hemma hos mig på kvällen.
APRIL
Margaretas begravning kommer och jag får ta mitt avsked. Det var den första begravningen jag var på, och det var ganska skönt. Det var skönt att få släppa ut sina känslor och minnas allt det fina. På kvällen är det fest för Margaretas skull hemma hos henne/hennes man. Alla hennes vänner samlade, för att ha trevligt och prata och trösta. Mycket mat och mycket vin ska det vara, sa Margareta innan hon dog, det var det hon ville.
Jag får tillbaka min förmåga att läsa, och börjar sluka böcker i hög takt.
Jag skriver en text om mina åsikter om skolan i dagen Sverige.
Jag får äntligen träffa min läkare och får en ny medicin utskriven för att kunna sova bättre. Den funkar sådär.
Mamma och pappa åker till England, och jag får ett samtal. Min morfar har dött.
MAJ
Mamma och pappas Englandresa får ett abrupt slut iochmed Morfars död. Mamma tar flyget direkt upp till mormor och sin syster, pappa kommer hem och vi firar första maj tillsammans, jag, pappa och Jon.
Min morfars begravning äger rum i Piteå och det kom hur mycket folk som helst för att få säga farväl. Vi grät allihopa i storfamiljen men det var skönt att ha varandra. Försts gången jag gick in i lägenheten kändes det så otroligt tomt, morfar satt inte där som vanligt, leende vid bordet, så glad att man kom. Begravningen var mycket vacker och värdig.
Jag bestämmer mig för att utforska mitt område lite och tar en cykelutflykt i Mellringe.
JUNI
Jag, mamma och pappa åker till Dalhalla och ser Antony & the Johnsons. Det var en helt underbar konsert och hela dagen var lyckad, vi åkte runt en del i Dalarna och besökte bland annat farmor och farfars grav.
Min bror tar studenten och det firade vi med öppet hus och fest på kvällen i Nora. Studenten i fråga åkte dock till Örebro och festade med sina vänner, som sig bör. Men mormor kom iaf ner och en massa andra vi känner också, och det var väldigt trevligt.
Jag köper en ny ipod eftersom min gamla gick sönder.
Midsommar firas som vanligt på Bommersvik med alkohol, vänner, traditioner och sång. Bommersvik är previs som alltid, och det är det som är bra.
DBT-enheten flyttar in i Eriksbergsgården i Adolfsberg, Örebro. Med nya fina lokaler.
JULI
Jag lämnar in Leo hos vetrinären för sterilisering och känner mig som världens hemskaste egoistiskaste person.
Det blir sommarlov från DBTn. En hel månad utan terapi och jag är rädd för hur det ska gå. Jag får i läxa att ändå gå upp klockan nio varje måndag, onsdag och fredag för att inte tappa rutinerna. Jag får en bok jag ska läsa ett stycke ur varje dag, och en specifik hemuppgift. Mamma och pappa åker upp till Åträsk, sommarstugan, men pappa ringer och väcker mig på mornarna så att jag ska komma upp och göra läxan. Jag hade varit orolig för att jag inte skulle göra läxan bara för att jag inte hade någon att redovisa för, så pappa hjälper mig där och jag lyckas hålla rutinerna igång hela tiden.
Jag träffar mina kära vänner från gymnasiet och har en riktigt rolig utekväll.
I slutet av juli åker jag upp till sommarstugan i norr för en vecka. Det är underbart, det känns som att komma hem när jag är där uppe. Jag går på PDOL (Piteå dansar och ler), och får träffa Emma för första, och andra, gången i verkligheten, vilket var helt underbart.
AUGUSTI
DBTn kommer igång igen och det går trögt. Jag börjar med apodos istället för dosett för att kunna hämta mina mediciner på apoteket i Adolfsberg istället för att behöva åka till sjukhuset och hämta.
Det är både Augustibuller och Noramarken men jag skiter i att gå på båda, jag har ingen lust längre, och jag vågar inte. Mamma och pappa åker till Barcelona och jag saknar dom.
Jag har fest hemma hos mig med tjejerna från gymnasiet, det var helt underbart och jättekul!
SEPTEMBER
Det blir ett väldigt seriöst samtal på DBTn och jag kraschar. Hatar DBTn och vill inget annat än att dom ska dra åt helvete i princip. Efter några fler samtal blir det bättre igen men det känns väldigt jobbigt ändå.
Mormor kommer till Nora och spenderar en vecka där, för hon fyller 80 år! Hela storfamiljen kommer och firar henne, det blev en väldigt minnesvärd helg.
Jag börjar läsa min favoritbok "Kafka på stranden" för första gången.
Har en väldigt trevligt dag i Örebro med mamma och pappa och Jon. Vi bowlade och åt på wongs.
OKTOBER
Jag går på gospelkonsert i Immanuelkyrkan, där bland annat Joybells och min gamla lärare Joakim Arenius spelar, det var väldigt bra.
Jag får kallelse till tandläkaren, jag som är sjukt tandläkarrädd, men lyckas få tiden uppskjuten en månad eftersom jag hellre ville gå till tandläkaren i Örebro än i Nora.
Min bror sover över hos mig några gånger.
Jobbar på min mathållning, försöker äta ett mål lagad mat varje dag och det går ganska bra även om jag fortfarande inte äter särskilt varierat.
Jag har skräckfilmskväll med några vänner och gick på piratfest på kåren med andra vänner. Jag och Veronica tog en ordentlig shoppingrunda.
NOVEMBER
Jag börjar i ungdomskören i Nora igen, träning inför Lucia och jag får redan första dagen bestämt att jag ska få sjunga solo. Jag har övning varje fredag så jag spenderar helgerna i Nora hos föräldrarna.
Jossan frågar mig om jag kan komponera en låt till hennes bröllop efter en text som hon skrivit och jag säger ja. Min musikalitet utvecklas och kickar igång igen vilket känns väldigt skönt och inspirerande.
Jag känner mig dock ganska deprimerad, mörkret kommer så nära och snabbt. Jag längtar efter snö och ljussken.
Jag går på Moneybrothers konsert på club 700 med familj och vänner.
Min bror får reda på att han har lägenhet i Göterborg från 1:a januari, och mamma och pappa får reda på att dom måste flytta från sin lägenhet innan 1:a mars, för dom som äger ska sälja.
DECEMBER
Mamma och pappa lyckas hitta en lägenhet som de kan bo i från 1:a mars, så min oro lägger sig lite.
Vi i DBTN får börja en ny kurs som heter Kedjeanalyskurs där vi lär oss göra kedjor över destuktiva handlingar.
Pappa åker till England och får träffa Dolly Parton. Jag och mamma åker till Stockholm för att hämta honom från Arlanda och passar på att ta en shoppingrunda på stan innan.
Jag har tandläkarbesök och klarar mig otroligt nog igenom det.
Jag har den 11:e gått i DBT i ett helt år.
Jag sjunger solo tre gånger i Nora. Först på Lucia, sedan på församlingshemmets 10årsjubileum, och sedan på julkonserten i kyrkan 22 december. Julen spenderar jag hos föräldrarna i Nora och det blir en ganska lugn jul. Nyår spenderade jag tillsammans med Jossan och Björn.
SAMMANFATTNING
Mitt humör har gått upp och ner som vanligt, jag har varit deprimerad och jag har spenderat mesta tiden till att grubbla och fundera. Det har dock ändå varit ett ganska stabilt år. Jag har haft mitt hem, min familj, mina vänner, haft en fast plats, regelbundna aktiviteter och självdiciplin. Såhär i efterhand så ångrar jag inte direkt någonting, jag har gjort mitt bästa och förhoppningsvis kommit en bit på vägen i den resan jag påbörjat.
STOLPAR 2007
- hållit mitt nyårslöfte - godisstopp - hela året igenom!
- slutat i rehab
- varit på begravning för första och andra gången
- köpt en stationär dator och en ny ipod
- läst ungefär 74 böcker
- fått mitt badrum renoverat
- sjungit solo tre gånger
- besökt bland annat Stockholm, Piteå, Luleå, Borlänge och Hallsberg