pre livet deluxe
ikväll gäller det.
ikväll har jag mitt första helt egna framträdande. Noras bibliotek kl 19:30
jag är nervös, men det är så det ska vara. Känner mig ändå klar. Redo. på något konstigt sätt.
Igår var det värre, kunde inte sitta still, hade sånt adrenalinrus. Fick hoppa upp och ner på golvet. Leo kollade konstigt på mig.
6 timmar kvar. Shit. Måste spela igenom låtarna nån gång till.
Har skrivit ut mitt mellansnack. Hoppas det går bra att prata.
För det är ju läskigare att prata än att sjunga.
Men sjungandet ska nog gå bra. Hoppas jag itne glömmer nått ackord.
Men vafan, det kommer gå bra. Jag tror jag känner det på mig.
Gjorde någon slags flyer/visitkort igår som jag ska ge till folk som vill ha efteråt.
Puh., Nu ska jag hoppa i duschen, om ett tag kommer Jossan hit. Kl 16 hämtar Leif oss.
Klockan 17 ska jag soundchecka. 19:30, då jävlar i helvete gäller det!!!!!!!!
ikväll har jag mitt första helt egna framträdande. Noras bibliotek kl 19:30
jag är nervös, men det är så det ska vara. Känner mig ändå klar. Redo. på något konstigt sätt.
Igår var det värre, kunde inte sitta still, hade sånt adrenalinrus. Fick hoppa upp och ner på golvet. Leo kollade konstigt på mig.
6 timmar kvar. Shit. Måste spela igenom låtarna nån gång till.
Har skrivit ut mitt mellansnack. Hoppas det går bra att prata.
För det är ju läskigare att prata än att sjunga.
Men sjungandet ska nog gå bra. Hoppas jag itne glömmer nått ackord.
Men vafan, det kommer gå bra. Jag tror jag känner det på mig.
Gjorde någon slags flyer/visitkort igår som jag ska ge till folk som vill ha efteråt.
Puh., Nu ska jag hoppa i duschen, om ett tag kommer Jossan hit. Kl 16 hämtar Leif oss.
Klockan 17 ska jag soundchecka. 19:30, då jävlar i helvete gäller det!!!!!!!!
äntligen nypiercad!!!
Jag är hemma i Örebro igen. Var i Stockholm mellan fredag och måndag.
Har varit en helt underbar helg! Först dels att träffa Niklas som jag saknat så himla mycket, och sen var vi på årtiondets fest i Rågsved hos Cili och Christoffer på lördagen, hade så sjukt kul, hade ont i skrattmusklerna efteråt. Fick även träffa Niklas familj igen den dagen.
På söndagen tog vi det lungt och sov mest.
På måndagen så träffade jag upp Cili i stan för jag skulle pierca mig!!!!!!!
Har velat göra en earl (en piercing som sitter på näsbenet mellan ögonen) i kanske 3-4 år nu, och senaste tiden har suget blivit så starkt att jag tillslut bestämde mig för att passa på och göra en när jag väl var i Stockholm, där finns det ju schyssta piercare som är proffsiga och vana att göra sånna piercingar. Den här är ju mer svårläkt än tex tungpiercing eller läppen, och viktigt att den blir rak för att den ska vara snygg så jag kände att jag ville lägga lite mer pengar och göra den i Stockholm hos någon välberyktad så att den verkligen blev bra.
Jag frågade Cili om hon ville följa med, och det ville hon och föreslog Eaststreet som jag redan hade hört bra om.
Så vi möttes upp på centralen. Niklas hade följt mig till pendeln och skulle vidare till skolan. Jag var rättså nervös. Hade vaknat vid 5 på morgonen och kunde inte somna om för jag hade sånt adrenalinrus. Det var ju ändå ganska exakt tre år sedan jag gjorde mitt senaste "ingrepp" (nr 2 i läppen)
När jag träffade Cili så kände jag mig lugnare, hon är så skön att umgås med, och har ju också piercingar så hon vet ju occkså vad det handlar om.
Vi tog pendeln och lyckades orientera oss fram till eaststreet. Hade fått en tablett så jag inte skulle ha vitlöksandedräkt rakt i ansiktet på piercaren haha.
Tog ett djupt andetag och gick in. Men så visar det sig att dom inte gör earl-piercingar där. Besvikelse.
Jaha, tänkte jag, vad ska man göra nudå?`Jag ville ju verkligen få det gjort nu när jag samlat mod och tillfälle.
Men så säger tjejen i kassan att "Om jag var du skulle jag gå till Chai på CALM", så skrev hon ner adressen och tunnelbanestationen. var bara två staioner bort.
Sagt och gjort. Vi hoppade på tunnelbanan och kom fram till Hornsgatan. Hittar efter lite hassle rätt. Tar ännu ett djupt andetag och går in. Två glada killar kommer ut och hälsar glatt. Jag känner mig genast lungt. Det var som att bara deras uppenbarelse gav trygghet. Man fattade att det var ett bra ställe. Jag berättar att jag vill göra en earl, och absolut, det gör dom! Tyvärr så tar dom inte kort, så jag fick gå ut igen, och hämta ut pengar. Innan jag gick så kände han efter på huden mellan ögonen för att se om den skulle få plats, och det skulle den.
Vi gick och hämta pengar, men nu var all nervositet som bortblåst. Dessutom kunde jag andas ut för nu visste jag garanterat att det skulle bli av. Det var lite dyrare än jag hade räknat med, men det var det värt för att få den proffsigt gjort.
Det första jag fick göra var att legitimera mig för att visa att jag var över 18. Sedan fick jag sätta mig och fylla i ett formulär. Skriva på att jag gjorde ingreppet frivilligt, att jag var vid god hälsa, osv. Sedan fick jag komma fram till disken där Fredrik som sköter butiken drog igenom skötselråden, och berättade hur det skulle gå till. Det är viktigt att veta vad man ger sig in i. Dom var så otroligt proffisionella båda två. Chai och Fredrik heter dom, Chai piercar, gör bodymods så som implants scarification och tungklyvningar, dom har även suspension och liknande saker i studion, det enda dom inte gör är tatueringar. Fredrik sköter affären och ekonomin och hela den biten, har går dessutom som lärling hos Chai så att han också ska kunna pierca i framtiden. Chai har piercat i 12 år och har tidigare jobbat på eaststreet, innan de skaffade sig sin egna studio för att kunna utvecklas mer.
Både jag och Cili fick sedan komma in i piercingrummet. Först fick vi ta av oss skorna utanför. Jag fick lägga mig på britsen medans Chai tvättade rent. Vi pratade en massa under tiden och dom var så sköna båda två, kände direkt att jag var i rätt händer (bokstavligt talat).
Efter rentvättningen så fick jag berätta underfär vars jag ville ha den, ville ha den så långt ner som han vågade, och sedan målade han med penna ut vars han skulle sätta den. Jag fick godkänna, och även Cili approveade.
Sedan var det dags. Chai freehandade för det var lite för lite hud för att kunna klämma fast med tången. Det innebär att sticket tar längre tid, men det är inget problem för mig, är inte rädd för smärtan.
Chai frågade hela tiden om det var okej, om jag mådde bra och så, och sedan så körde vi igång. Jag kände hur nålen gick in på höger sida, och sedan efter en stund trängde sig ut på andra sidan. Det gick rätt långsamt men det är lätt än av de mest smärtfria piercingar jag gjort (delad förstaplats med tungan). Det rann lite blod och Fredrik assisterade med kompresser. Jag märkte inte ens att han skruvade på kulorna på staven. Sedan tvättade han bort de målade strecken, och sedan, POFF, så var det klart. Jag hade äntligen min efterlängtade earl. Jag satte mig långsamt upp. Kulorna syns i ögonvrån men inte alls så det är störande, och itne alls så mycket som jag trodde dom skulle göra.
Jag fick en spegel och fick för första gången se mig själv med en earl på riktigt. Och jag blev kär.
Jag bara kände direkt att JA, ÄNTLIGEN, nu är jag hel! Har sett mig själv med earl i huvudet så många år och även photoshoppat ihop endel bilder, så jag visste att jag skulle passa. Och det gjorde jag. De andra höll med mig, jag passade verkligen.
Dom upprepade ännu en gång vikten av att sköta om piercingen. Äta regelbundet, tre gånger om dagen och gärna mellanmål. Tvätta två gånger om dagen, sova 6-8 timmar per natt. Gärna äta multivitamintabletter. Mår kroppen bra så mår piercingen bra. Och jag kommer sköta mig så bra jag bara kan, jag vill verkligen att den här ska må bra och finnas kvar.
Timmen efteråt var jag typ hög av allt adrenalin och endorfiner. Tackade grabbarna än en gång och sedan gick vi. Vi fick även med oss en klump med visitkort var att ge till folk vi känner (säg till om ni vill ha :D).
Nu fortfarande två dagar senare så är jag så otroligt nöjd. Jag känner mig femtio miljoner gånger snyggare, mitt självförtroende är på topp (för att vara jag), och jag är så glad att det blev till just CALM som vi gick.
Ska ni pierca er, gå dit, Chai's your guy!!
CALM bodymodification
Hornsgatan 47
118 49 Stockholm
08-6688080
www.calmbodymod.com
finns även en grupp på Facebook där ni kan gå med, där det finns bilder bland annat.
Har varit en helt underbar helg! Först dels att träffa Niklas som jag saknat så himla mycket, och sen var vi på årtiondets fest i Rågsved hos Cili och Christoffer på lördagen, hade så sjukt kul, hade ont i skrattmusklerna efteråt. Fick även träffa Niklas familj igen den dagen.
På söndagen tog vi det lungt och sov mest.
På måndagen så träffade jag upp Cili i stan för jag skulle pierca mig!!!!!!!
Har velat göra en earl (en piercing som sitter på näsbenet mellan ögonen) i kanske 3-4 år nu, och senaste tiden har suget blivit så starkt att jag tillslut bestämde mig för att passa på och göra en när jag väl var i Stockholm, där finns det ju schyssta piercare som är proffsiga och vana att göra sånna piercingar. Den här är ju mer svårläkt än tex tungpiercing eller läppen, och viktigt att den blir rak för att den ska vara snygg så jag kände att jag ville lägga lite mer pengar och göra den i Stockholm hos någon välberyktad så att den verkligen blev bra.
Jag frågade Cili om hon ville följa med, och det ville hon och föreslog Eaststreet som jag redan hade hört bra om.
Så vi möttes upp på centralen. Niklas hade följt mig till pendeln och skulle vidare till skolan. Jag var rättså nervös. Hade vaknat vid 5 på morgonen och kunde inte somna om för jag hade sånt adrenalinrus. Det var ju ändå ganska exakt tre år sedan jag gjorde mitt senaste "ingrepp" (nr 2 i läppen)
När jag träffade Cili så kände jag mig lugnare, hon är så skön att umgås med, och har ju också piercingar så hon vet ju occkså vad det handlar om.
Vi tog pendeln och lyckades orientera oss fram till eaststreet. Hade fått en tablett så jag inte skulle ha vitlöksandedräkt rakt i ansiktet på piercaren haha.
Tog ett djupt andetag och gick in. Men så visar det sig att dom inte gör earl-piercingar där. Besvikelse.
Jaha, tänkte jag, vad ska man göra nudå?`Jag ville ju verkligen få det gjort nu när jag samlat mod och tillfälle.
Men så säger tjejen i kassan att "Om jag var du skulle jag gå till Chai på CALM", så skrev hon ner adressen och tunnelbanestationen. var bara två staioner bort.
Sagt och gjort. Vi hoppade på tunnelbanan och kom fram till Hornsgatan. Hittar efter lite hassle rätt. Tar ännu ett djupt andetag och går in. Två glada killar kommer ut och hälsar glatt. Jag känner mig genast lungt. Det var som att bara deras uppenbarelse gav trygghet. Man fattade att det var ett bra ställe. Jag berättar att jag vill göra en earl, och absolut, det gör dom! Tyvärr så tar dom inte kort, så jag fick gå ut igen, och hämta ut pengar. Innan jag gick så kände han efter på huden mellan ögonen för att se om den skulle få plats, och det skulle den.
Vi gick och hämta pengar, men nu var all nervositet som bortblåst. Dessutom kunde jag andas ut för nu visste jag garanterat att det skulle bli av. Det var lite dyrare än jag hade räknat med, men det var det värt för att få den proffsigt gjort.
Det första jag fick göra var att legitimera mig för att visa att jag var över 18. Sedan fick jag sätta mig och fylla i ett formulär. Skriva på att jag gjorde ingreppet frivilligt, att jag var vid god hälsa, osv. Sedan fick jag komma fram till disken där Fredrik som sköter butiken drog igenom skötselråden, och berättade hur det skulle gå till. Det är viktigt att veta vad man ger sig in i. Dom var så otroligt proffisionella båda två. Chai och Fredrik heter dom, Chai piercar, gör bodymods så som implants scarification och tungklyvningar, dom har även suspension och liknande saker i studion, det enda dom inte gör är tatueringar. Fredrik sköter affären och ekonomin och hela den biten, har går dessutom som lärling hos Chai så att han också ska kunna pierca i framtiden. Chai har piercat i 12 år och har tidigare jobbat på eaststreet, innan de skaffade sig sin egna studio för att kunna utvecklas mer.
Både jag och Cili fick sedan komma in i piercingrummet. Först fick vi ta av oss skorna utanför. Jag fick lägga mig på britsen medans Chai tvättade rent. Vi pratade en massa under tiden och dom var så sköna båda två, kände direkt att jag var i rätt händer (bokstavligt talat).
Efter rentvättningen så fick jag berätta underfär vars jag ville ha den, ville ha den så långt ner som han vågade, och sedan målade han med penna ut vars han skulle sätta den. Jag fick godkänna, och även Cili approveade.
Sedan var det dags. Chai freehandade för det var lite för lite hud för att kunna klämma fast med tången. Det innebär att sticket tar längre tid, men det är inget problem för mig, är inte rädd för smärtan.
Chai frågade hela tiden om det var okej, om jag mådde bra och så, och sedan så körde vi igång. Jag kände hur nålen gick in på höger sida, och sedan efter en stund trängde sig ut på andra sidan. Det gick rätt långsamt men det är lätt än av de mest smärtfria piercingar jag gjort (delad förstaplats med tungan). Det rann lite blod och Fredrik assisterade med kompresser. Jag märkte inte ens att han skruvade på kulorna på staven. Sedan tvättade han bort de målade strecken, och sedan, POFF, så var det klart. Jag hade äntligen min efterlängtade earl. Jag satte mig långsamt upp. Kulorna syns i ögonvrån men inte alls så det är störande, och itne alls så mycket som jag trodde dom skulle göra.
Jag fick en spegel och fick för första gången se mig själv med en earl på riktigt. Och jag blev kär.
Jag bara kände direkt att JA, ÄNTLIGEN, nu är jag hel! Har sett mig själv med earl i huvudet så många år och även photoshoppat ihop endel bilder, så jag visste att jag skulle passa. Och det gjorde jag. De andra höll med mig, jag passade verkligen.
Dom upprepade ännu en gång vikten av att sköta om piercingen. Äta regelbundet, tre gånger om dagen och gärna mellanmål. Tvätta två gånger om dagen, sova 6-8 timmar per natt. Gärna äta multivitamintabletter. Mår kroppen bra så mår piercingen bra. Och jag kommer sköta mig så bra jag bara kan, jag vill verkligen att den här ska må bra och finnas kvar.
Timmen efteråt var jag typ hög av allt adrenalin och endorfiner. Tackade grabbarna än en gång och sedan gick vi. Vi fick även med oss en klump med visitkort var att ge till folk vi känner (säg till om ni vill ha :D).
Nu fortfarande två dagar senare så är jag så otroligt nöjd. Jag känner mig femtio miljoner gånger snyggare, mitt självförtroende är på topp (för att vara jag), och jag är så glad att det blev till just CALM som vi gick.
Ska ni pierca er, gå dit, Chai's your guy!!
CALM bodymodification
Hornsgatan 47
118 49 Stockholm
08-6688080
www.calmbodymod.com
finns även en grupp på Facebook där ni kan gå med, där det finns bilder bland annat.
measure your life in love
fivehundred twentyfive thousand sixhundred minutes & åtta dagar
har det gått sedan jag såg RENT på Broadway
inatt fick jag se den igen.
det sista ögonblicket. den allra sista föreställningen.
jag var inte där, men jag har ändå fått se det, och det nästan prick ett år senare.
Jag har aldrig blivit så berörd av någonting som jag blivit av RENT.
varenda ton, vartenda ord går rakt in i mitt hjärta.
varenda strof har en mening, ett budskap.
jag är så otroligt glad att jag fått ta del av RENT, att jag hann, innan det var över.
RENT på Broadway är över, men RENT är inte över.
Inte för oss som fått uppleva det, inte för oss som gråtit, skrattat, och skrattat medans vi gråtit, tillsammans med Mark, Roger, Mimi, Collins, Angel, Joanne, Maureen och Benny.
RENT kommer aldrig glömmas bort.
Den kommer spelas på andra scener, på skolor, på turnéer, i folks stereos och tv-apparater jorden runt.
Budskapet kommer aldrig dö.
Jonathan Larson, skaparen av RENT, jobbade i 15 år för att färdigställa musikalen. Han dog samma natt som den hade premiär. Dagen efter ställdes den vanliga showen in, och istället så bjöds alla hans släkt och vänner in, och man sjöng hans låtar, hans verk.
Publiken grät, artisterna grät.
Efter sista applåden tystnat, så hördes en ensam stark röst i salongen säga
"Thank you, Jonathan Larson"
Då kom den starkaste applåden under hela kvällen.
Jag önskar att Jonathan var här, 12 år senare, och fick se sitt livsverk beseglas.
Det går inte, men vi kommer alla hjälpas åt att föra din dröm vidare.
En sak kan vi säga.
Tack, Jonathan Larson
har det gått sedan jag såg RENT på Broadway
inatt fick jag se den igen.
det sista ögonblicket. den allra sista föreställningen.
jag var inte där, men jag har ändå fått se det, och det nästan prick ett år senare.
Jag har aldrig blivit så berörd av någonting som jag blivit av RENT.
varenda ton, vartenda ord går rakt in i mitt hjärta.
varenda strof har en mening, ett budskap.
jag är så otroligt glad att jag fått ta del av RENT, att jag hann, innan det var över.
RENT på Broadway är över, men RENT är inte över.
Inte för oss som fått uppleva det, inte för oss som gråtit, skrattat, och skrattat medans vi gråtit, tillsammans med Mark, Roger, Mimi, Collins, Angel, Joanne, Maureen och Benny.
RENT kommer aldrig glömmas bort.
Den kommer spelas på andra scener, på skolor, på turnéer, i folks stereos och tv-apparater jorden runt.
Budskapet kommer aldrig dö.
Jonathan Larson, skaparen av RENT, jobbade i 15 år för att färdigställa musikalen. Han dog samma natt som den hade premiär. Dagen efter ställdes den vanliga showen in, och istället så bjöds alla hans släkt och vänner in, och man sjöng hans låtar, hans verk.
Publiken grät, artisterna grät.
Efter sista applåden tystnat, så hördes en ensam stark röst i salongen säga
"Thank you, Jonathan Larson"
Då kom den starkaste applåden under hela kvällen.
Jag önskar att Jonathan var här, 12 år senare, och fick se sitt livsverk beseglas.
Det går inte, men vi kommer alla hjälpas åt att föra din dröm vidare.
En sak kan vi säga.
Tack, Jonathan Larson