NIRAK VS INSOMNIA

Jag kan inte sova. Jag blir så frustrerad! Och då blir det ännu svårare att sova. Jag vet ju att sömnen är det enda som står emellan nu och morgondagen, så jag vil bara sova! Så det kan bli imorgon. Jag vill inte vara här nu. Imorgon från och med att jag vaknar kommer jag ha saker att göra, nu är det bara dötid som jag borde sova bort. Men jag kan inte sova, jag vet inte hur man gör och mina tabletter hjälper inte. Jag kände inte ens av dom. Jag vill inte ta fler heller. Då kommer jag vara helt borta imorgon, och imorgon ska jag vara pigg (nåja, så pigg som går) och jag ska framför allt vara pepp! Det kommer jag bli när jag klär mig fint, sminkar mig, lyssnar på bra musik och sen tar mig iväg. Nu är jag bara trött på allt. JAG VILL SOVA jävla skit

Imorgon är det nyårsafton. Förra året satt jag själv hemma då, kollade lite på fyrverkerierna genom fönstret, gick och la mig efter tolv. Iår ska jag vara med Jossan och hennes pojkvän. Vi ska äta middag och sedan supa. Jag ska ta en sväng till systembolaget innan jag åker dit, känns inte så jättekul, lär vara helt fullt med folk.
Jag känner mig inte det minsta pepp just nu dock. Kanske för att jag varit inne hela dagen, mått konstigt och har ont i magen. Det mesta känns meningslöst.
Jag tror jag ska lägga mig nu, redan. Har ingen anledning att hålla mig vaken, även om jag inte är speciellt trött.
Imorgon har jag lite att göra, ska fixa håret, klippa luggen, klä mig, gå till ica och köpa upp ett lager eftersom jag förmodligen kommer va för bakis på tisdag för att orka mig ner till ica då. Sen blir det att åka till stan redan vid två någon gång, bolaget stänger vid tre. Och sedan ska jag till Jossan. Nu blir jag stressad.
Mitt hjärta slår för snabbt, jag är aningen för orolig. Jag ska lugna mig med sömnmedicin, sängliggande och bok. Jag tror det ska bli skönt att höra mänskliga röster imorgon.

Min magvärk har gått över nu. Har kollat på criminal minds, det var länge sedan och jag har saknat det. Speciellt Dr Reid och Garcia. Jag känner mig lite som en mordnörd just nu. Fantiserar om mord och skador och sådant. Såg ett avsnitt av Dexter också, blev inte direkt bättre..
Ibland blir jag osäker på vad som är verkligheten. Om det är mitt riktiga liv eller om det är världen jag lever i när jag är hemma och samtidigt borta. Alla fixa idéer och drömmar och föreställningar i huvudet. Och isåfall, vilken befinner jag mig i just nu, eftersom jag beskriver båda. Jag kallar den första för "det riktiga" livet, för det är hur folk utifrån ser det. Det andra är bara fantasier/dagdrömmar/osv enligt dem. Men jag vet mer än dom. Det börjar kännas som jag har en egen sanning som bara jag känner till. Och jag har planerat att låta det få vara så.

Jag har väldigt ont i magen. Jag hatar att ha ont i magen, det tar upp så mycket energi, och är så svårt att ignorera. Känns som jag blir helt paralyserad av det, hade inte blivit alls lika påverkad om det var huvudet som värkte.

Jag kollade på The number 23 idag. Jag vet ju att jag inte ska kolla på sådana filmer eftersom jag blir så paranoid och triggad av det. Ångest. Sedan började jag läsa en bok som har typ exakt samma känsla i sig. Känns lite läskigt. Jag märker dock att jag mycket lättare kan hantera dom här känslorna än vad jag kunde förut, förut var det som att jag fastnade i det och blev så påverkad att jag nästan tappade verklighetsuppfattningen. Jag kan vara glad att jag inte är så high på matte, annars skulle jag väl sitta och räkna efter 23 i allting nu.

Och det för mig in på en tanke som är jobbig. Det här med att vara smart. Jag har en smygande känsla av att jag inte är så speciellt inteligent. Jag kan verka som det, och kan nästan övertyga mig själv, men jag lyckas inte riktigt. Jag är ganska allmänbildad och kreativ, och det kan göra att jag verkar intelligent, men kunskap och iq är inte samma sak. Jag känner ibland att jag är ett steg ifrån där jag vill vara. Som att min slutledningsförmåga inte riktigt räcker till, bara nästan. Bara såpass att jag vet vad jag saknar. Och det måste vara skönare att vara dum och lyckligt ovetande, än halvsmart medvetet? Intelligens är för mig en viktig förmåga och det är väl därför det gör ont att inte nå riktigt så långt som jag vill. Jag vill ju inte vara en medelmåtta. Men ibland känns det som seg kola i huvudet. Om jag bara kunde vara lite smartare kanske jag kunde få mer sammanhang i mitt liv, se den stora bilden klarare, och därför kunna slappna av mer. Jag saknar intelligensen som jag inte har. Det är som att jag någon gång haft den, men sedan blivit av med den, och nu är det något som saknas, som gör att jag inte kommer ändra fram. Poletten trillar inte ändå ner. Och så vidare. Jag kan plugga in hur mycket fakta och kunskap som helst, men utan den där biten kommer jag inte så långt ändå. Och det är sorgligt.

Är hemma i Örebro, och det känns, som förväntat, konstigt. Det är som om jag glömt bort alla rutiner, vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska göra det. Det som känns jobbigast är att behöva ta mig i kragen och börja laga mat igen. Ikväll har jag ätit en mikropizza bara för att sluta darra och frysa och känna mig svag. Jag får inte börja leva på mikropizzor och mackor, min kropp pallar inte.

Har planerat att spendera kvällen i min säng (åh, min kära efterlängtade stora fina säng!), med en bra bok och med tvn på. Min kära kvällsrutin. Hade varit perfekt om jag hade tillåtit mig själv att röka i sängen, men det är för farligt och så kommer det vara röklukt i hela lägenheten istället för bara köket, så jag får kravla mig upp då och då, annars ska jag bara ligga där under täcket och mysa. En annan sak som vore underbart var om jag skaffade tv-outsladd så jag kunde kolla på grejer från datorn på tvn. Men jag kan ju alltid sätta på en dvd.

Jag känner att jag inte får ur mig något vettigt ikväll, det är som allt är lite svårare att göra nu när jag varit borta ett tag, mitt flöde har rubbats. Men jag tar nog igen mig snart. Är ledig tills den 4:e

Fortfarande i Nora, men det verkar som det blir till att åka hem imorgon. Jag vill det, jag börjar få nog. Speciellt börjar jag sakna mina kvällsrutiner och att sitta vid datorn. Min egen dator. Och att spela piano. Hem.

Jag såg sista kvarten av en film idag där det var en spännande fotbollsmatch och supportrarna för laget som vann blev så otroligt lyckliga och stod och hoppade och sjöng och festade och skrek och var helt i extas efteråt. När jag såg det så stack det till lite i mig, för tanken slog mig att... har jag någonsin varit så lycklig? Har jag någonsin känt som dom i filmen gör nu? Och så försökte jag komma på någonting som skulle kunna göra mig lika glad, men det gick inte. Kan fortfarande inte komma på något. Nog för att jag är ganska bitter och trött på världen just nu, men jag blir ändå lite orolig. Hur meningsfullt kan ens liv bli om man aldrig får uppleva riktig ren skär glädje?
Samtidigt känner jag mig ganska patetisk. Det är som att jag anser mig själv för smart för att vara glad. Som att jag har förstått något som dom flesta andra inte har. Att om dom kände till världen och sanningarna som jag, så skulle dom inte vara sådär lyckliga.
Låter kanske självgott men jag får väl ta och vara lite ärlig ibland. Speciellt mot mig själv. Inte för jag egentligen vet någonting, jag vet inte ett skit, men jag vet nog för att inte vara lycklig. Och är det något som någonsin kommer ta mig någonstans här i livet, så är det just den vetskapen.

Många dagar i Nora. Jag är fortfarande här. Umgås med familjen, läser, röker, dricker alkohol, äter ris ala malta, dricker julmust light, och kollar på tv. Leo är här med mig, och jag är kattvakt åt vänner till familjen.
Det mesta är överstökat nu. Konserten i lördags (som gick väldigt bra, och jag fick mycket beröm!), festen efteråt (dit även två av mina vänner kom, det var jättekul), självaste julafton (som blev ganska avskalad, men skön), och igår kom Claes hit på middag. Idag var jag och mamma och kollade lite på mellandagsrean, köpte en pyamas och drömde om tv-spel. Men jag håller mig tills New York-resan såklart.

Jag spelade upp Jossans låt för Claes (som är proffisionell musiker och musiklärare) och han tyckte den var jättefint. Han blev imponerad av att jag kan komponera (han gav mig också massa beröm för mina framträdanden jag gjort senaste tiden). Han uppmanade mig att fortsätta komponera, gav ett förslag att jag kunde börja tonsätta dikter, som jag ska ta fasta på, om jag hittar något som känns rätt. Jag vill helst skriva egna texter, jag gillar ju att skriva, men det är svårt, och jag blir aldrig nöjd. Han ska vara med och anordna en grej i folkets park här i Nora, och ville att jag skulle spela då! Jag blev jätteglad och inspirerad och lite nervös såklart, men inte värre än att jag kan ignorera det. Har redan börjat fundera på vad jag skulle kunna och vilja göra.

Bland det bästa som finns är att ta en lång dusch och sedan få krypa i en alldeles ny pyamas! Och vetskapen att jag har fyra nya böcker som ligger och väntar, dom hade ta 4 betala för 3 på akademibokhandelns pocketavdelning.

Jag börjar längta hem, efter enskildheten, ensamheten, friheten. Jag vill skapa, sjunga, spela, skriva, komponera. När jag är här så känns det som mitt liv är på paus, jag bara fördriver tiden och tar det lungt och göder mig. Det är som att alla dagar här är en parantes från mitt riktiga liv, som att dagarna inte spelar någon roll. Här dricker jag oboy till frukost och äter mackor med bara smör. Det skulle jag aldrig göra hemma. Men jag är ju här, det spelar ju ingen roll. Så tänker jag, nästan så jag inte märker det själv.
Men jag har ju iaf inte ätit något julgodis. Jag har klarat mig. Jag har haft sånt sötsug och godisbegär, julen är ju värst, allt är så gott. Choklad och knäck, pepparkakor, lussebullar, kola, belgisk choklad, bullar, praliner, saffransgifflar, mozartkulor.. De snurrar runt i huvudet, men jag har stått emot! Det hjälpte iofs att vi inte bakade något julgodis alls iår, men familjen fick en stor korg med en massa olika choklad.. Så jag är ganska stolt över mig själv. Jag har varit godisfri i snart ett år, jag tänker inte förstöra det nu!

Det var skönt att få skriva lite, jag har saknat det. Min dator är det jag saknar mest näst efter ensamheten, när jag är bortrest.

Imorgon är det sista DBTn innan jullovet. Vi ska leka och ha kul hela dagen, och sedan på eftermiddagen kommer pappa och hämtar mig för att åka till Nora. Sedan på lördag är det julkonsert. Jag känner mig nervös inför morgondagen, känns som det är så mycket jag måste göra. Tvätta luggen, skriva packlista, betala räkningar, komma ihåg alla saker som måste ordnas iochmed att jag blir borta i några dagar. Slänga sopor och ta med laddare till kameran och mitt DS. Imorgon måste jag komma ihåg att hämta ut medicin också, eftersom det är röd dag på tisdag när jag egentligen ska hämta, och då måste jag också fråga hur jag ska gå tillväga för att få ett intyg på mina läkemedel ifall det behövs när jag ska åka till USA.
Och jag måste fixa julklappar, om jag nu ska göra några. Ska ju inte ge något som kostar men jag vill ändå göra något fint till familjen.
Komma ihåg att ta med kläder till konserten, hårspray, noter, böcker. Jag ska komma ihåg två skivor som jag ska ge till pappa. Och mammas vantar.
Jag ska skriva en lista senare, listor är bra.

Julkonserten -Vi sjunger in julen - är i Nora kyrka på lördag 22/12 klockan 18:00. Det är kyrkans körer och nora kammarorkester som spelar och sjunger. På piano;  Björn J:son Lindh. Jag ska sjunga solo!
Ni är jättevälkomna allihop!

Det känns konstigt att vara ensam nu. Fick en glimt av motsattsen igår, och ikväll har mamma varit här. Nu sitter jag själv. Ett tag ville jag att det skulle bli nu, så jag fick vara ifred och göra mitt, men nu, ja. Nu så sitter jag här och vet inte knappt vad jag tänker själv. Vem är jag själv? Jag orkar inte fundera ut svaret, men frågan hänger kvar.
Men å andra sidan så vet jag fortfarande att det inte direkt finns något annat för mig. Jag ska vara ensam, jag kommer alltid vara ensam. Det är bättre jag bygger mig stark nu, och håller, än brister igen gång på gång för jag aldrig lyckas hålla ihop mig själv. För jag inte vet hur jag ska vara, och vem jag är, när jag är ensam.
Jag vill ju inbilla mig själv att det är för min egen skull jag gör saker. Som jag fixar håret, tvättar bort sminket, klär mig, läser bok efter bok, slår rekord i tv-spel, skriver blogginlägg. Jag vill inbilla mig det så hårt att jag knappt vågar röra vid frågan eftersom jag är livrädd att svaret ska bli något annat.
Och nu tog orden slut. Jag ska ersätta dom med andras ord, ur boken jag läser. Drömma mig bort en stund, vara i en annans värld ett tag. Jag behöver alla pauser jag kan få

Idag var DBTn inställd, vilket var bra eftersom jag pga min bakishet inte tänkte gå dit ändå. Har lite ångest idag, jag blir så töntigt uppmärksamhets/bekräftelse-sökande när jag är full, men jag gjorde väl inte något direkt jättepinsamt. Men det är alltid jobbigt att veta att man inte haft kontrollen och inte hållit ihop sin integritet helt, även om det är väldigt skönt när man är mitt uppe i det. Jag vågar ta kontakt, säga saker jag inte annars skulle säga, prata i telefon, och var just så avspänd jag behöver vara för att kunna vara lite rolig. Det är tur att dagen efter är så jobbig, annar skulle jag väl bli alkis på heltid.

Jag är jättesugen på att köpa GuitarHero. Det kliar i hela kroppen, vill verkligen ha det! Frågan är om jag ska ta mig råd nu eller om jag ska vänta tills jag får pengar vid nyår. Lär ju inte göra av med lika mycket pengar den här månaden eftersom jag kommer vara så mycket i Nora. Jag måste fundera lite till, kanske rådgöra med mamma som kommer hit senare idag. Då ska jag försöka vara lite fräschare än vad jag är nu.

Jag har fått en liten del uppmärksamhet ikväll och nu är det dags att sova. Men det känns konstigt. Allt känns konstigt. Att det bara är några dagar kvar tills jul, att det ens är december, att jag gått i DBT ett år, att kära vänner bor en massa mil bort. Vad ska man göra?
Vi har bestämt att inte g några julklappar som kostar någor till varran i familjen men jag ska nog göra något pyssel till dom ändå, måla någon bild eller spela in någon låt eller så. Måste fundera lite till
Men först ska jag sova.

idag så var jag hos Josefin och festade! Det blev lite seriösa samtal men mest var det kul. Hon hade fått en ny kattunge som var hur söt som helst! Smälte helt! Sedan fick jag lite sms som berörde mig på ett konstigt sätt och jag vet itne riktigt hur jag ska reagera på dom. Tror jag väljer att ignorera det frånochmed nu.
Den här veckan kommer bli konstig. DBT måndag, tisdag, onsdag och fredag och sedan är det jul. Jag kan inte fatta attr det är jul, kan verkligen inte det, känns så avlägset. Helt sjukt. Vet inte vad jag  ska göra heller.

Just nu är jag känslig och vill kramas med alla, känner mig helt sällskapssjuk, och vet itne hur jag ska hantera det. Vill att alla ska komma hit och mysa med mig, men vad gör man? Man härjar med folk på msn när man egentligen borde sova.

Sova var det ja. Jag ska upp halv sju imorn men jag är inte det minsta sugen på att lägga mig. Bajs.

Idag försov jag mig. Jag kommer ihåg att jag gick upp och stängde av väckarklockan, men sedan minns jag inte längre, jag måste ha gått och lagt mig igen. Var förmodligen så trött att jag inte fattade vad som hände och vilken dag det var och att jag behövde gå upp nu. Sov till klockan 18. Och det känns så meningslöst. Sova, vakna, försöka komma på saker att göra för att distrahera mig tills klockan blir såpass mycket så man kan börja med kvällsrutinen igen och sedan få sova. Det är det som mina dagar går ut på. Och jag känner mig extra ensam dessa dagar, jag vet inte varför, jag har tyckt det varit skönt med ensamheten, men nu så kan jag börja grina helt plötlsigt bara för jag känner mig så ensam och övergiven.

Sedan är jag ganska så övertygad om att det inte finns någon för mig. Det är så mycket den personen skulle behöva ha överseende med, det finns inte någon som lever upp till alla kraven jag ställer på en potentiell pojkvän. Han skulle för det första få stå ut med min personlighetsstörning som gör relationer till en bergochdalbana som man inte ens själv kan hänga med i. Han skulle få stå ut med mitt självskadebeteende och ärren som sitter kvar sedan tidigare. Han skulle få stå ut med min tjockhet, hur tjock och ful kropp jag har. Han skulle gå stå ut med bristningar och en flickvän som aldrig vill ha sex. Han skulle få stå ut med ångest och tårar och oförklarliga raseriutrbrott. Han skulle gå stå ut med min skabbighet och att jag helst går runt i pyamas och drar på duschar och hårtvätt så länge jag kan (det är så sjukt ångestframkallande att tvingas klä av sig naken för att duscha, se sin nakna äckliga kropp)
Han skulle få stå ut med kläninghet och svartsjuka, oförklarliga rädslor och fobier. Få stå ut med att inte förstå vad som händer i huvudet på mig.
Första tiden blir underbar och intensiv, passionerad. Efter ett tag börjar sjukdomen göra sig synlig. Efter ett år är jag en börda. Han tröttnar, han orkar inte mer. Det är så det blir, som det alltid blivit. Det är ingen idé längre.

Nu har jag kommit hem från en ganska lång vistelse i Nora. Jag åkte dit i onsdags, hade lucia på torsdagskvällen. Sedan var jag till Örebro på fredagen, på DBTn och sedan åkte jag tillbaka till Nora och var där tills idag. Det har varit ganska skönt, få lagad mat, sällskap, alkohol, och inte behöva lägga ut några pengar.

Det gick bra att sjunga på lucia, jättebra faktiskt. Jag lyckades hålla upp med rökandet ända tills efter konserten. Den första ciggen sen var väldigt god. Jag var väldigt hostig och snorig men jag kunde iaf sjunga och jag sparade rösten så gott jag kunde tills det var dags. Jag fick jättemycket beröm, så nu är mitt självförtroende på topp (när det gäller sjunga och uppträdande iaf). Hade även en liten konsert idag, Noras församlingshem fyllde 10 år så då sjöng jag solo där också. Var inte nervös alls, men var inte uppsjungen alls så jag är inte lika nöjd med dagens prestering, men det spelade inte så stor roll, det kändes inte så viktigt. Däremot nu den 22:a så är det stor julkonsert och det ska verkligen bli jättekul och jag längtar efter att få gå fram och sjunga då! Kommer komma en massa som jag känner också, och efteråt blir det typ mingel hemma hos föräldrarna med en massa gäster. Och sen är det nästan julafton. Konstigt. Tredje advent idag, kan verkligen inte fatta det.

Min bror har skrivit på kontraktet på lägenheten i Göteborg som han ska få hyra i andrahand, och mamma och pappa har också hittat ett ställe att bo på, förhoppningsvis skriver dom kontrakt på onsdag. Då sitter alla säkert igen och det skulle vara väldigt skönt. Tror det nya stället dom kollat på kan bli jättebra också, har varit där en gång och jag har för mig det var fint. Det bästa är att det är ett eget hus, inte en massa grannar vägg i vägg (så jag och pappa kan sitta och spela gitarr och sjunga natten lång utan att störa nån). Det är dock en hyreslägenhet, men det blir bra! Bättre det än att dom köper ett ställe som dom kanske inte är helt säkra på, bara för att ha någonstans att bo.

Igår var vi på Maria Langs krog i Nora, där Ted Ström med flera spelade Bob Dylan-låtar. Det var trevligt och det blev endel alkohol. Kände mig väldigt deprimerad på natten sedan och grät för första gången på länge. Då kom min kisse och hoppade upp i sängen och gosade med mig.

Imorgon är det DBT som vanligt, känns lite konstigt eftersom jag var borta nästan hela förra veckan pågrundav den dumma förkylningen. Den är som tur var nästan borta, dock är jag väldigt hostig fortfarande, och jag undrar hur många liter snor som ryms i en näsa egentligen. There's no end to it!

Nu måste jag kila ner till ica och köpa cola, JOBBIGT med behövligt. Skönt att vara hemma igen iaf, man märker hur bra man trivs hemma när man varit borta ett tag. För det här är verkligen mitt hem, mitt egna hem, mitt hem är inte längre i Nora där mina föräldrar bor. Jag har något eget, där jag bestämmer. Riktigt mäktig känsla. Ska surfa lite på den nu när jag promenerar ner till ica. Ikväll blir det mys.

Så var det över, tandläkarbesöket. Det gick ganska bra. Tandläkaren var jättesnäll och inte alls dömande. Jag hade endel karies, frakturer och hål. Jag ska dit och laga två hål den 28 februari. Dom vill att jag ska ha bedövning då, och jag vet inte hur jag ska klara det, men jag kanske hinner träffa min läkare innan och få lugnande eller liknande innan. Jag tänker iaf blocka bort det här nu ett tag framöver, jag pallar inte tänka på det och vara rädd för det nu. Det fanns möjlighet att få lustgas, men det skulle kosta 6-700, hon hade också som förslag att jag hade min ipod på och lyssnade på musik för att distrahera mig, och att dom har på salva innan dom sticker så att det inte känns.
Det värsta idag var när hon stack mig i tandköttet för att se om det mådde bra, riktigt obehagligt.

Min förkylning är bättre idag, och jag har fortfarande inte rökt, och är inte speciellt sugen heller. Dock var det väldigt svårt att sova inatt, rökningen är en stark del av min somnain-rutin. Jag ska åka till Nora redan idag så jag slipper stressa dit imorgon. Jag tror det kommer gå bra imorgon. Nervös är jag dock, men det måste ordna sig

Jag kom på att jag ju hade glögg hemma. Jag har tänkt att dricka te, för det ska ju vara bra att dricka varmt, men jag har tröttnat på te så jag tog och värmde glögg istället. dricka varmt + alvedon + hostmedicin + nässpray + vila
det måste funka!
jag funderar nästan på att köpa det där som dom gör reklam för nu.. men nu minns jag inte vad det heter.. reklam är när jobbig unge sitter och petar på en tant eller om han kastar godis eller vad han gör, på tunnelbanan och så slår hon typ till han med en falukorv eller nått för hon har tagit ______
Kan det va eccinagard? eller blandar jag ihop?
Jag är lite borta i huvudet nu så jag får nog spara funderingarna tills imorgon.

Nu ska jag krypa ner i sängen och fortsätta Jonathan Strange & Mr Norrell, just nu är jag fast!

Min snälla pappa kom, som jag skrev, och hade med sig förkylningsdödare. Jag mår bättre i kroppen, känner mig inte direkt febrig, och har inte ont i huvudet, halsen är väldigt jobbig fortfarande, jag hoppas att den slemlösande hostmedicinen jag fick kommer verka, har tagit tre doser idag, så jag får vänta tills imorn tills nästa. Jag har inte rökt något heller, jag snusar istället, och det är inte alls så jobbigt som jag trodde. Jag är nog mest psykiskt beroende ändå. Jag vill hellre sjunga bra på torsdag än ta en rök nu.

Jag har en hel del ångest nu, det är inte så många timmar kvar tills tandläkartiden. Mamma ska vara med men jag är sjukt orolig ändå. Jag ska inte sminka mig, kommer bara gråta bort allt.

Mina föräldrar är så snälla. Mamma har ordnat så att pappa kommer hit med alvedon, hostmedicin och nässpray efter jobbet. Hur skulle jag klara mig utan dom?
Jag är röksugen. Jag rökte förut, och det kändes som min hals tog livet av sig, kunde knappt andas och jag bara tokhostade. Så inget mer rökande idag. Hur ska det gå? Jag har typ inte provat att vara utan cigg sedan jag började röka varje dag. Jag har iofs snus hemma, det får hjälpa mig.
Vilken jävla timing att bli sjuk.. argh jag kan inte fatta det! Det gör ont i hela kroppen, svider i ögonen. Jag måste lägga mig och hoppas jag kan sova tills pappa kommer.

Och så vaknar man halv fem och mår ännu sämre. Det blir bara värre. Jag vet inte hur jag ska klara av individuellt samtal och affektlabb idag.. och även om jag var hemma från dom, så måste jag ändå åka in och hämta min medicin. Jag antar att jag skulle kunna hämta den på onsdag, om jag gör det innan DBTn så jag får min morgondos i tid.. men... FAN jag vill inte må såhär! Och mamma kan inte komma in till mig idag, annars hade ju hon kunnat iaf ge mig värktabletter, hostmedicin och liknande..
Jag får sån ångest nu att jag snart gråter, jag får inte vara sjuk nu! inte Nu! Varför kan jag inte bli sjuk under jullovet? (Och bli frisk lagom till New York-resan). Då hade jag ju iaf kunnat ligga i Nora och vara sjuk och bli omhändertagen som när man var liten.
Vet inte hur jag ska kunna somna om nu. Och jag är röksugen. Blir inte direkt bättre i halsen av det.
SKITJÄVLAVÄRLD, alltså fan vad jag blir påverkad av fysiska besvär, blir dundersårbar. Klarar inte av någonting. Det räcker väl med alla psykiska besvär.. Argh

Nu har jag fått klaga, det behövdes.

Det värker i bihålorna och jag är snorig och slemmig i halsen. Det gör ont när jag hostar, och det rosslar. Jag har ont i huvudet och känner mig yr. Jävla bajsförkylningshelvete.
Jag måste skaffa värktabletter, halstabletter, hostmedicin, nässpray
och jag är pank
världen älskar mig just nu känner jag

Vaknade idag med huvudvärk, frusenhet och jättehostig och ont i bihålorna. Känns väldigt jobbigt eftersom jag ska sjunga på torsdag och på söndag. Jag tänker inte ställa in det, inte på några villkor, måste skaffa en massa halstabletter och ipren. Jag tänker inte missa det här, har längtat så länge.
Jag stannade hemma idag för att kurera mig, har dock inga värktabletter eller så, men jag tar det lugnt, försöker vila. Jag provsjöng båda sångerna nyss och det funkade, får bara inte bli mer hostig eller hes. Men det ska gå, det måste gå. Fan alltså, jävla förkylning, jag vill inte!

På onsdag ska vi patienter på DBTn lussa för terapeuterna. Är det tänk iaf. Vi ska ha vitt på oss (typ nån vit tröja eller så, inte lusselinnen) och glitter i håret. Kan nog bli mysigt, och dom blir nog glada.
Jag har glömt mitt smink i Nora, känns jobbigt, jag har alltid smink nuförtiden när jag går ut, känner mig så ful annars. Jag hoppas jag har nån halvfungerande mascara och nån kajalstump någontans, för jag kommer inte få sminket förens på onsdag eftermiddag.

Fan att man inte kan köpa ipren på ica. Och imorgon måste jag ta mig till DBTn, dels för jag inte vill missa affektlabbet, dels för att jag måste hämta min medicin på apoteket i Adolfsberg, och så måste vi ju planera hur vi ska göra med lussandet, vad vi ska sjunga och så. Senså ska temat på affektlabbet handla om sexualitet och jag är väldigt nyfiken på hur det kommer bli (och vad vi ska måla! haha)
Nu ska jag krypa upp i soffan och önska livet ur alla förkylningsbakterier och alla eventuella smittkällor.

På onsdag ska jag till tandläkaren och jag är livrädd. Det blir bara närmare och närmare och jag får mer och mer ångest. I fredags så bet jag i en hård pommesfrites och fick världens värsta tandvärk. Eller det var inte ens som tandvärk, det var som att jag hade ett öppet sår i tanden och det gjorde så fruktansvärt ont. Jag tog en ipren och en alvedon och nozinan (som ska öka effekten av smärtstillande), och sedan dagen efter så kändes det mycket mindre, och idag har jag inte känt av nått alls, ens när jag ätit.
Jag har problem med mina tänder, dom är trasiga och jag har säkert massa hål, men det är så jobbigt att borsta tänderna, det ger mig bara ångest för jag vet att jag måste till tandläkaren, jag bara undviker problemet, och så blir det värre och värre. Ond cirkel.
Sen all reklam på tv gör ju det inte bättre, när dom säger att emaljen aldrig kan komma tillbaka och allt sånt jobbigt.
Jag vet verkligen inte hur jag ska klara av tandläkaren på onsdag. Förhoppningsvis kan jag få lugnande, och jag funderar på att ta några imovane innan så jag blir lugnare. Jag kommer ligga och storgråta. Fan jag vill verkligen inte. Helvete också.
När jag fick den där dundertandvärken i fredags så kändes det som jag skulle dö. Det kändes som jag ville dö. Hellre dö än att gå till tandläkaren och laga tanden. Hellre dö än få bedövningsspruta. Så jävla mycket ångest. Det kändes som jahapp, nu är mitt liv slut, nu är det bara att ge upp.
Jag är också livrädd att dom kommer vara helt dömande och anmärka på dålig tandhygien och sånt, jag kommer inte palla, jag kommer skämmas ihjäl. Hur fan ska det här gå?

Nu har jag kommit hem från Nora. Det har varit en trevlig helg. Mamma hämtade mig i fredags och jag sjöng kör. Det var sista övningen innan luciakonserten, men det gick bra och jag sjöng min sololåt. Efter övningen så fick jag jättemycket beröm av körledaren och så berättade hon att Björn (J:son Lindh, som ska kompa mig och oss) tyxler jag var jätteduktig och att han hade sagt "Jag tycker hon är bäst!" Jag blev jätteglad, jag har ju känt mig som sämst på att sjunga senaste dagarna, så nu har jag fått tillbaka massa självförtroende!
Idag så ringde Marie (körledaren) och frågade om jag skulle kunna tänka mig att sjunga Himlen i min famn, solo, också. Hon som skulle sjunga den kunde tydligen inte, och den andra hon frågat är luciakandidat så hon kommer sjunga hela dagen så hon visste inte om hon klarade sjunga solo sen på kvällen, så om hon inte vill, så gör jag det. Det känns jättebra, måste lära mig texten bara.

På lördagsmorgonen åkte jag och mamma till Stockholm. Vi gick till skouno men dom hade inte mina favoritskor då, lite synd, vill verkligen ha ett par nya sånna, mina är så trasiga så jag kan inte anända dom. Men jag kanske hittar fina skor i New York, billigare dessutom. Först gick vi och fikade på vetekatten och det är så mysigt och gammaldags där. Sedan gick vi till Blue Fox och jag hittade en massa fina kläder som jag ville ha, men det slutade iaf med en jättefin hoodie med skelett-tryck på, och lång alvluva, och senså ett par leggings med korsade döskalleben och rosettert tryckta på. Måste hushålla massa nu för jag har inte så mycket pengar kvar, men det ordnar sig för jag och mamma storhandlade idag så min frys är helt proppfull med mat. Enda jag kommer behöva köpa är cola och cigg.

Vi tittade också i massa krimskramsbutiker, det är så kul. Plåsteraskar och ciggetuin, fina tyger och sängkläder, en massa julpynt och sånt.
Vid kvart i tre åkte vi ut till arlanda och hämtade pappa som varit i England, var kul att träffa honom igen.

När vi kom hem till Nora så åkte mamma och pappa ganska direkt till en fest, jag stannade hemma, och hade en flaska vin i kylen, så jag satt och kollade på några filmer och drack vin, det var mysigt.
Nu är jag hemma och är nöjd med helgen och det mesta känns bra, och det är skönt. Imorgon ska jag ha mina nya kläder på mig! Yay!

Jag gick upp vid sju idag, som jag brukar, men nuförtiden så ska jag åka buss själv in till DBTn, så helt plötsligt blev det jättestressigt och jag hann typ ingenting. När jag tar bussen så går den typ 45 min tidigare än om jag får skjuss.
Var jättejättetrött sen på färdighetsträningen och satt bara och gäspade, satt ju uppe igår och fixade klart skräpinspelningen av Jossans låt. Nu är jag inspirerad och vill spela in mer, men kan inte bestämma mig för vilken låt.

Vid fyra kommer mamma och hämtar mig och så åker vi till Nora. Klockan 17 har jag körövning. Känns halvbra, tror inte jag kan sjunga så bra idag, känns inte så, och alla andra i kören är så jobbiga och irriterande och bara sitter och pratar och fnissar och lyssnar inte på körledaren. Och jag sitter tyst och försöker lyssna och känner mig mest utanför i världen typ. Och jag vill ju inte säga åt dom heller, för då kommer dom väl tycka jag är värsta bitchen och då kommer det bli ännu svårare att vara med. Det är jobbigt att ta för sig och ta plats och sånt när man inte känner sig hemma eller välkommen. Så hemska är dom inte, men man kan väl iaf vara tyst när någon annan sjunger, det är respektlöst att sitta och skratta när någon står där och tar mod till sig och sjunger solo (även om man inte skrattar åt den personen).
Det är sista körövningen innan lucia dessutom. Läskigt. Och vi ska kunna låtarna utantill idag. Jag är inget bra på texter. Suck.

Sedan ikväll ska jag och mamma kolla på Eternal Sunshine of the Spotless Mind, min favoritfilm. Den gick på SVT förra helgen och vi skulle se den då, men mamma somna direkt så hon missade den, så nu har hon hyrt den. Imorgon tidigt, så åker vi till Stockholm! Hoppas hoppas hoppas mina älskade skor finns att köpa då!

Om en stund ska jag röka vattenpipa! Det var jättelänge sedan sist, över ett år, så det ska bli mysigt. Lite självtröstfärdighet över det. Liksom göra det mysigt, krypa upp i soffan (iförd pyamas såklart), röka vattenpipa, dricka cola och kolla på tv. Just nu ikväll kanske det skulle va mysigt med någon att kramas med.. men å andra sidan så finns det ingen jag har lust att krama just nu.. bara mina fantasifoster. Shit, det går utför.
Har märkt mycket på sistone att jag förlorat allt mitt socialliv. Jag gör en massa framsteg på just den sociala fronten, så nu när jag känner att jag orkar och vågar träffas och göra saker, så är det som att jag inte har någon kvar att göra det med. Som att alla har vant sig vid att jag inte är på, så jag är utesluten. Jag har en massa jättebra underbara kompisar, men ingen som är mig närmast, som man kan träffa varje dag och som vet allt och som man kan prata med allt om. Men det kanske kommer nu med tiden nu när jag börjar bli bättre på dessa aktiviteter.

Det blev ingen hårklippning idag, men jag ska färga håret nästa vecka (innan lucia) och jag tror jag passar på då, om jag vågar detvillsäga. Ska klippa upp det där bak, det är så fult nu, för långt och blir bara till dreads för det är slitet. Jag tänker dock inte ta ens en millimeter där framme på det långa, det ska vara som det är! Lite svårt att klippa bak själv bara, men det ska nog gå bra. Jag ska nog måla naglarna då också. Känna mig lite fin. Det gör jag inte nu.

Nu har jag precis kommit hem från fysioterapin. Vi fick ägna halva lektionen åt stora bollarna, min favorit! För jag var sjuk sist vi höll på med dom och då skrev jag i sjukanmälningsmailet att det var synd att jag missade dom, men så idag fick vi alltså leka med dom. Annars var det ganska segt som vanligt, massa prat.. Och det är ju jobbigt att ta sig framochtillbaka specellt då det tar typ lika lång tid att ta sig dit som lektionen är..
Jaja, nu är det en vecka till nästa gång och det är bara två gånger kvar. Hoppas vi inte har ännu en termin efter jul, det pallar jag inte.

Jag har nog bestämt mig för att inte gå på Salem Al Fakir på Satin på lördag. Jag har inte direkt någon att gå med, och jag har nog inte råd egentligen. Senså ska jag ju till Stockholm över dagen då och planerar att köpa skor och säkert massa annat, så om jag ska kunna leva resten av månaden så är det bättre att spara alla pengar jag kan. Dessutom blir det ju massa extrakostnader förutom biljetten (som kostar 160 kronor), det kostar att ta sig dit och hem och alkohol kan dra upp pengaspenderingen mycket.
Finns säkert fler chanser ändå.

Nu ska jag ta mig en rök och en eftermiddagslur! Det förtjänar jag, som släpade mig till fys.

Idag kände jag mig ganska pigg när jag vaknade. Har käkat, och gjort mig iordning och ska faktiskt ta mig iväg till fysioterapin! Jag är duktig idag, har inte varit där på aslänge, och har haft helt dåligt samvete, men idag blir det ingen sjukanmälning eller försovning, jag ska dit! woho. Okej att det kommer bli astråkigt men efteråt så kommer det kännas bra för då är det gjort!
 Känns nästan som jag skulle ta och klippa mig idag också!

Jag har precis kollat på Gothika, den var ganska dålig, men det fördrev tiden iallafall. Och det är det som spelar roll, jag bara går runt och väntar på att klockan ska bli lagom mycket så jag kan sätta igång min införsömn-ritual som är bästa tiden på dagen. Ofta gillar jag den så mycket att när jag väl gjort klart den och ska somna, så vill jag inte sova längre, fastän det är det som ritualen strävar mot.

Igår satte jag och mamma upp några tavlor här hemma och det känns så mycket mysigare och hemtrevligare nu, det är skönt! Mitt aldelles egna hem. Det känns väldigt tillfredställande att tänka den tanken.

Idag försov jag mig. Vaknade vid halv fyra, alldeles genomsvettig från mardrömmarna. Skulle varit på kedjeanalyskurs 13-14 men det missade jag ju då. När jag vaknade kände jag mig jättekonstig och det gick typ elektriska stötar i huvudet, och jag kom på att det verkligen var dags att ta min morgonmedicin, jag tog den ju aldrig igår så det var mer än två dygn sedan jag fick min antidepressiva, och utsättningssymptom från den kan vara just att det blixtrar i huvuvdet. Nu känns det jobbigt för om det känns så jobbigt bara att va utan den en dag mer än vanligt, hur kommer det då bli om jag någon gång försöker sluta med den medicinen? Jag kommer inte orka med det, men jag vill inte gå på medicin resten av mitt liv heller. Deprimerande.
Efter att jag ätit och rökt så blev jag så trött att jag knappt kunde sitta i fåtöljen utan att falla ihop så jag fick gå och sova några timmar till. Nu känns det lite bättre.

Imorgon är det fysioterapi. Jag vill verkligen inte. Fan. Men jag måste.

Mitt i lugnet över att må lite bättre så lyckades jag glömma ta min medicin. Men jag fick inte lika mycket påslag idag av det som jag brukar få. På affektlabbet pratade vi om hunger och hamnade snabbt i samtal om ätstörningar eller liknande beteenden. Det är ett väldigt känsligt ämne för mig, och jag blev nog lite triggad så jag pallade inte äta sen. Min mamma kom vid halv åtta och hjälpte mig sätta upp tavlor, och sedan vid elva så åkte vi till max för mamma ville jag skulle få någonting i mig. Nu känns det ju inte så jävla bra, liksom äta pommes frites och sånt onyttigt när man känner sig som världens äckligaste redan. Jag kände lite när jag kom hem att jag inte kunde hålla det inne, men jag satte mig ner och tog min kvällsmedicin och nu känns det bättre. Jag har iaf inte ätit godis på typ 49 veckor. Det kan jag peppa mig själv med.
Jag känner att det här inlägget blir helt osammanhängande och jag inte riktigt kan få fram det jag vill, men jag skriver ändå, behöver utloppet.

Jag började spela in Jossans låt idag, för att hon ska få den på skiva så hon kan lära sig den, och jag blev så deppig för jag sjunger så jävla fult. Okej att låten är gjord för henne och anpassad därefter, men jag känner mig ändå som världens sämsta. Som dom som kommer med i idolauditionens bara för att dom sjunger fult och därför gör bra tv för att dom själv inte fattar det..
Låten känns okej. Den pendlar fram och tillbaka. Först tyckte jag inte den var så bra, men sen när jag satte ackord så blev jag väldigt nöjd. Nu när jag sjöng in den så kändes det som den var jättedålig och schlager-aktig.. och nu.. känns den väl okej.. jag har gjort ett förspel, och lagt till en tonartshöjning(!) på Jossans begäran. Huvudsaken är väl att hon gillar den.
Grejen är väl att jag vet att jag kan göra så mycket bättre, iaf min sångprestation, är väl därför jag blir så besviken. Nästa veckan sjunger jag solo i kyrkan. Hur fan ska det gå..

Solen lyser in genom mitt fönster, jag är färdigklädd och iordninggjord och ska snart gå iväg till bussen. Jag lyssnar på en väldigt rörande låt med Leonard Cohen. Idag känns livet helt okej, och det är det lätt värt att ägna ett helt (men kort pga tidsbrist) blogginlägg om.

Idag kan jag andas ut.

Jag känner mig lite instabil och sugen på att göra saker jag inte borde. Att bara fantisera om det brukar räcka, men ibland så börjar eskalerar allt och jag blir tvungen att göra nått för att stoppa det. Ångestens framfart alltså. Jag försöker distrahera mig med CSI och tugummi, får se hur länge det räcker.

Boken blir bara bättre och bättre, har läst halva nu och blir mer och mer fast, vilket ju såklart är jättebra
Jag stressläser inte heller, jag har bestämt mig för att den här boken ska få ta hur lång tid den vill, annars brukar jag läsa ut böcker jättesnabbt och så, och då kan det bli som en tävling, så om man läser nån bok långsammare än vanligt så känner jag mig dålig, men så ska jag inte göra den här gången som sagt.

Idag stannade jag hemma från DBTn. Känns lite jobbigt nu, har dåligt samvete, men imorse kändes det inte som jag hade något annat val, klarade verkligen inte att ta mig iväg.
Fick sedan reda på att färdighetsträningen är inställd på onsdag, så jag behöver inte gå upp tidigt då heller, vi har bara kedjeanalyskurs mellan 13 och 14.
Har kollat lite på idol, och det får mig som vanligt att bli på dåligt humör, det är som det programet suger ur all lust jag har till att hålla på med musik. Det blir så jävla tråkigt. Dock är det inte alls den sorts musicerande som jag ägnar mig eller vill ägna mig åt, men jag blir ändå påverkad. Melodifestivalen är dock snäppet värre, låtarna där är så dåliga att jag ibland får panik och måste blunda och hålla för öronen. Och så blir jag så rädd att jag är likadan, att mitt omdöme om mig själv är helt skevt och att min musik låter precis lika hemsk.
Botemedel för tillfället fick bli att stänga av tvn och sätta på BRA musik. Allt hopp är iallafall inte ute.

Idag är det måndag och som alltid på måndagar så vankas en lång kväll framför tvn. Cityakuten, sjukhuset, EKG. Jag mår alltid dåligt efter det, det är som jag inte klarar av att sitta så länge framför tvn, får en massa fysiska symptom som huvudvärk, svaghet, darrighet, frossa. Cityakuten måste jag iallafall kolla på, dom är ju så elaka och slutar alla avsnitt så spännande. Och whats the deal med mig och sjukhusprogram? Jag som har sjukhusskräck, det går inte riktigt ihop.

Jag måste göra något annat en stund för att kompensera för alla timmar jag kommer spendera framför tvn, och speciellt all värdelös reklam som jag kommer utsättas för (tre jävla reklamavbrott i cityakuten nuförtiden!) så jag tror jag ska ta och rama in två planscher som jag har, och försöka komma på vars dom ska sitta.

Om någon har lite kreativitet till över; hör av er.

Har kommit hem från en helg i Nora. Mamma skjussade hem mig och så handlade vi mat på coop innan, mamma betalade, hon är så snäll. När vi kom hit så hjälpte mamma mig att sätta upp två julstjärnor, och så tog jag fram min adventsljusstake och en ljusslinga som jag satte i en stor växt som jag har, och min minijulgran, så nu är det jättemysigt här! Helt juligt, hoppas det hjälper lite mot vinterdepressionen jag verkar befinna mig i. Jag blir så nere när det är kolsvart ute när man vaknar.

Jag har lite ångest över att jag inte gjort mina DBT-läxor, inte ens ägnat dom en tanke, jag minns inte ens just nu vad som det var jag skulle göra (utöver det vanliga)

Den 15 december så spelar Salem Al Fakir på kulturhuset i Örbero, 100 kronor kostar det. Jag skulle verkligen vilja gå på den konserten. Men jag vet inte om jag vågar gå själv. Någon annan som också är sugen?
Fast nu så hittar jag inget info alls om att han ska spela där, men då såg jag att han spelar den 8:e på Satin (Klubb Smart), förköpsbiljetter 160 kronor, najz prajz och ticnet
Det vågar jag verkligen inte gå själv på.. var så länge sedan jag var på krogen och allt sånt.. blir nervös bara av att tänka på det nu. Men som sagt, om någon har lust att gå med mig så blir jag jätteglad (Jag tror iaf att jag hinner hem till det, ska vara i Stockholm under dagen.)