Bird on a wire

Det känns konstigt att vara ensam nu. Fick en glimt av motsattsen igår, och ikväll har mamma varit här. Nu sitter jag själv. Ett tag ville jag att det skulle bli nu, så jag fick vara ifred och göra mitt, men nu, ja. Nu så sitter jag här och vet inte knappt vad jag tänker själv. Vem är jag själv? Jag orkar inte fundera ut svaret, men frågan hänger kvar.
Men å andra sidan så vet jag fortfarande att det inte direkt finns något annat för mig. Jag ska vara ensam, jag kommer alltid vara ensam. Det är bättre jag bygger mig stark nu, och håller, än brister igen gång på gång för jag aldrig lyckas hålla ihop mig själv. För jag inte vet hur jag ska vara, och vem jag är, när jag är ensam.
Jag vill ju inbilla mig själv att det är för min egen skull jag gör saker. Som jag fixar håret, tvättar bort sminket, klär mig, läser bok efter bok, slår rekord i tv-spel, skriver blogginlägg. Jag vill inbilla mig det så hårt att jag knappt vågar röra vid frågan eftersom jag är livrädd att svaret ska bli något annat.
Och nu tog orden slut. Jag ska ersätta dom med andras ord, ur boken jag läser. Drömma mig bort en stund, vara i en annans värld ett tag. Jag behöver alla pauser jag kan få

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback