tankar från Nora
Många dagar i Nora. Jag är fortfarande här. Umgås med familjen, läser, röker, dricker alkohol, äter ris ala malta, dricker julmust light, och kollar på tv. Leo är här med mig, och jag är kattvakt åt vänner till familjen.
Det mesta är överstökat nu. Konserten i lördags (som gick väldigt bra, och jag fick mycket beröm!), festen efteråt (dit även två av mina vänner kom, det var jättekul), självaste julafton (som blev ganska avskalad, men skön), och igår kom Claes hit på middag. Idag var jag och mamma och kollade lite på mellandagsrean, köpte en pyamas och drömde om tv-spel. Men jag håller mig tills New York-resan såklart.
Jag spelade upp Jossans låt för Claes (som är proffisionell musiker och musiklärare) och han tyckte den var jättefint. Han blev imponerad av att jag kan komponera (han gav mig också massa beröm för mina framträdanden jag gjort senaste tiden). Han uppmanade mig att fortsätta komponera, gav ett förslag att jag kunde börja tonsätta dikter, som jag ska ta fasta på, om jag hittar något som känns rätt. Jag vill helst skriva egna texter, jag gillar ju att skriva, men det är svårt, och jag blir aldrig nöjd. Han ska vara med och anordna en grej i folkets park här i Nora, och ville att jag skulle spela då! Jag blev jätteglad och inspirerad och lite nervös såklart, men inte värre än att jag kan ignorera det. Har redan börjat fundera på vad jag skulle kunna och vilja göra.
Bland det bästa som finns är att ta en lång dusch och sedan få krypa i en alldeles ny pyamas! Och vetskapen att jag har fyra nya böcker som ligger och väntar, dom hade ta 4 betala för 3 på akademibokhandelns pocketavdelning.
Jag börjar längta hem, efter enskildheten, ensamheten, friheten. Jag vill skapa, sjunga, spela, skriva, komponera. När jag är här så känns det som mitt liv är på paus, jag bara fördriver tiden och tar det lungt och göder mig. Det är som att alla dagar här är en parantes från mitt riktiga liv, som att dagarna inte spelar någon roll. Här dricker jag oboy till frukost och äter mackor med bara smör. Det skulle jag aldrig göra hemma. Men jag är ju här, det spelar ju ingen roll. Så tänker jag, nästan så jag inte märker det själv.
Men jag har ju iaf inte ätit något julgodis. Jag har klarat mig. Jag har haft sånt sötsug och godisbegär, julen är ju värst, allt är så gott. Choklad och knäck, pepparkakor, lussebullar, kola, belgisk choklad, bullar, praliner, saffransgifflar, mozartkulor.. De snurrar runt i huvudet, men jag har stått emot! Det hjälpte iofs att vi inte bakade något julgodis alls iår, men familjen fick en stor korg med en massa olika choklad.. Så jag är ganska stolt över mig själv. Jag har varit godisfri i snart ett år, jag tänker inte förstöra det nu!
Det var skönt att få skriva lite, jag har saknat det. Min dator är det jag saknar mest näst efter ensamheten, när jag är bortrest.
Det mesta är överstökat nu. Konserten i lördags (som gick väldigt bra, och jag fick mycket beröm!), festen efteråt (dit även två av mina vänner kom, det var jättekul), självaste julafton (som blev ganska avskalad, men skön), och igår kom Claes hit på middag. Idag var jag och mamma och kollade lite på mellandagsrean, köpte en pyamas och drömde om tv-spel. Men jag håller mig tills New York-resan såklart.
Jag spelade upp Jossans låt för Claes (som är proffisionell musiker och musiklärare) och han tyckte den var jättefint. Han blev imponerad av att jag kan komponera (han gav mig också massa beröm för mina framträdanden jag gjort senaste tiden). Han uppmanade mig att fortsätta komponera, gav ett förslag att jag kunde börja tonsätta dikter, som jag ska ta fasta på, om jag hittar något som känns rätt. Jag vill helst skriva egna texter, jag gillar ju att skriva, men det är svårt, och jag blir aldrig nöjd. Han ska vara med och anordna en grej i folkets park här i Nora, och ville att jag skulle spela då! Jag blev jätteglad och inspirerad och lite nervös såklart, men inte värre än att jag kan ignorera det. Har redan börjat fundera på vad jag skulle kunna och vilja göra.
Bland det bästa som finns är att ta en lång dusch och sedan få krypa i en alldeles ny pyamas! Och vetskapen att jag har fyra nya böcker som ligger och väntar, dom hade ta 4 betala för 3 på akademibokhandelns pocketavdelning.
Jag börjar längta hem, efter enskildheten, ensamheten, friheten. Jag vill skapa, sjunga, spela, skriva, komponera. När jag är här så känns det som mitt liv är på paus, jag bara fördriver tiden och tar det lungt och göder mig. Det är som att alla dagar här är en parantes från mitt riktiga liv, som att dagarna inte spelar någon roll. Här dricker jag oboy till frukost och äter mackor med bara smör. Det skulle jag aldrig göra hemma. Men jag är ju här, det spelar ju ingen roll. Så tänker jag, nästan så jag inte märker det själv.
Men jag har ju iaf inte ätit något julgodis. Jag har klarat mig. Jag har haft sånt sötsug och godisbegär, julen är ju värst, allt är så gott. Choklad och knäck, pepparkakor, lussebullar, kola, belgisk choklad, bullar, praliner, saffransgifflar, mozartkulor.. De snurrar runt i huvudet, men jag har stått emot! Det hjälpte iofs att vi inte bakade något julgodis alls iår, men familjen fick en stor korg med en massa olika choklad.. Så jag är ganska stolt över mig själv. Jag har varit godisfri i snart ett år, jag tänker inte förstöra det nu!
Det var skönt att få skriva lite, jag har saknat det. Min dator är det jag saknar mest näst efter ensamheten, när jag är bortrest.
Kommentarer
Trackback