NIRAK VS INSOMNIA

saker händer i mitt liv och jag har inte skrivit på länge.
Det största som har hänt är att det är helt slut med Niklas.
Vi skulle ha träffats, och liksom jag vill se hur det var mellan oss, han ville väl ha ett avslut.
Han kom till örebro men hörde aldrig av sig, och ställde in när vi väl bestämt.
Jag har mått så jävla dåligt sedan allt mellan oss hände, och varit väldigt nere.
har varit så sjukt förstående, inte klagat, inte pressat honom, inte belastat han med min skit, låtit honom tänka.
men tillslut orkade jag inte längre. min sorg gick över till ilska.
jag kände mig så dåligt behandlad. jag var inte mig själv. jag gjorde mig själv till ingenting.
och jag orkade inte hålla på så längre.
så en dag rann bägaren över och jag sa precis hur jag kände, hur jag tyckte jag blivit behandlad, och sa att jag inte ville träffas överhuvudtaget. Förklarade hur det är lätt för honom att träffas och så, när det inte är han som fått sitt hjärta krossat.
Jag hade kommit fram till att jag inte var kär i honom längre, inte älskar honom. Men jag var rädd att om jag träffade honom så skulle lite känslor komma tillbaka, och jag skulle behöva kämpa med det där igen.
så nu är det över.
och jag är så sjukt lättad.
redan dagen efter så kändes det som att jag på nått sätt tagit mig ur hålet och kände mig inte deprimerad längre.
Jag hade ork att göra saker, kände inspiration igen, blev mycket mer kreativ.
Det var verkligen det bästa som kunde hända.
Nu ska jag jobba med mig själv, utvecklas, utforska. Jag vill träffa en massa vänner, nya och gamla.
Träffa mina älskade internetkompisar som jag inte fått träffa IRL än.
jag vill festa, skratta, sjunga.
för första gången sedan i april så kan jag se en liten liten ljusglimt med framtiden.
jag är fortfarande rädd, men inte livrädd.
och jag har aldrig varit såhär stark i hela mitt liv. och jag är så jävla stolt över mig själv att jag vågade ta steget.
Steget som på ett sätt ledde in mot ensamhet, men kan bli motsattsen. För egentligen var det slut sekunden som Niklas droppade bomben om att han inte var kär i mig längre. Jag behövde bara styrkan att släppa honom. Och nu har jag gjort det.
Nu kan det bara bli bättre.
Godmorgon världen!