NIRAK VS INSOMNIA

utdrag ur läkarutlåtande, maj 2009

Pat kom till psykiatrin i Örebro i januari 2006, efter att hon under några månader utvecklat svårare och svårare ångestattacker. (...)

Efter en intensiv slutenvårds- och medicinsk behandling har pat fått uppföljning på öppenvården i form av läkarkontakt, samtalskontakt, rehabgruppskontakt och bedömdes som emotionellt instabil personlighetsstörning, F60.3
Remitterades till dialektisk beteendeterapi. Pat började med inledningsfasen på hösten 2006 på DBT och började själva DBT-terapin i december 2006 (...)

I symptombilden fanns ångest, nedstämdhet, sömnsvårigheter, psykotiska symptom. Beteendemässigt var och är pat ältande, fastnar i gamla tankebanor, stänger in sig, undivker sociala situationer, är helt handikappad i vardagen, har impulskontrollsvårigheter.
Trots viss framgång, avslutades DBT-terapiprocessen pga bristande motivation och bristande deltagande av pat. I februari 2009 är resultaten tvetydiga. Nu efteråt när man analyserar alla journalanteckningar och individualterapeutens sammanfattning om pats terapi, ser man att pat kunde bara medverka på en elementär nivå. På den nivån utvecklade pat flera färdigheter som gjorde pats sociala kontakter lite mer smidiga, men ledde inte till någon genombrytande förändring vad gäller delvis den symptomatiska delen med ångesten, humörsvägningar, sömnstörningar, psykotiska eller dissociativa reaktioner och inte heller funktionsmässigt, vad gäller pats liv, framtid, sociala kontakter. Nu efteråt i analysen av behandlingsdata, ser jag att pat uppvisade en begränsning att bygga upp från elementära färdigheter, mer komplexa färdigheter. Därför är min bedömningatt pats tillstånd nu uppfyller kritierier av en simplex schizofreni, F206.
(...)
så bedömer jag att alla rehabiliteringsmöjligheter som skulle återge pat arbetsförmågan, är helt uttömda mot alla arbetsmöjligheter och i all överskådlig framtid. Pat behöver psykiatriska och socialpsykiatriska stödåtgärder


----


Nu har jag fått mitt läkarutlåtande. Jag känner mig både lättad och lite, förvirrad.
Jag känner mig genomskådad. De flesta som känner mig skulle nog invända mot endel som står ovan.. jag är van vid att hålla uppe en fasad, jag gör det utan att tänka. Jag är smart, och har klarat mig rätt bra på att läsa av vad som behöver sägas i olika situationer. Jag är bra på att få saker att låta bättre än vad dom är.
Men det här har min läkare sett igenom, och det gör mig lite stött på ett sätt, jag var tydligen inte så smart som jag trodde, haha, men mest av allt är jag lättad. Nu kan jag kanske få hjälp som verkligen passar mig. För face it, DBT hjälpte mig endel, men inte alls så mycket som hoppats. Efter två år har jag fortfarande samma grundproblem som innan. Jag har blivit bättre på vissa saker, speciellt i relationer till andra, men mina största problem är där dom är. Jag tycker inte att det är att förringa mina förtjänster (för jag vet att jag gjort framsteg), det är att faktiskt se helheten.

Att få en diagnos är alltid omtumlande, men jag ser det som att det är ett steg på vägen mot rätt hjälp. Jag blir inte mer eller mindre galen för att det står schizofreni på pappret. Och det kan hjälpa mig att lära känna mig själv ännu bättre.
En hjälp när man inte riktigt bottnar i sig själv, när man inte riktigt kan skilja på luft och vatten.